Porsche var en konstruktör som gjort flera olika bilmodeller åt olika tillverkare som Steyr Tatra, NSU, Zündapp och början till Volkswagen.Allt gjordes på hans lilla konstruktionskontor.

Kända namn är Porsche och Hans Ledwinka. Porsche var ju fram och tillbaka anställd som projektledare hos Mercedes Benz.

Edmund Rumpler hade tagit fram en märklig modell med svansmotor, kallad Tropfen-Auto. Detta namn använde även Mercedes på en racing bil, Tropfen-Wagen.

Bilen försågs med olika 4 cyl. motorer 1300 cc, 1500 ,cc och 1700 cc.
Tyvärr fick bilen en tvivelaktigt väghållning pga svingaxel bak likasom motor bak.

1904 startade han sin första firma. Rasmussen & Ernst i Chemnitz. Här tillverkade man allehanda nytto saker. Efter 2 år flyttade man till Zschopau. Här hade han köpt en gammal kvarn i vilken man tidigare tillverkat textilier. Denna ort ligger i ett ull distrikt, därav textilkvarnen.

Efter WWI kom han i kontakt med Hugo Ruppe. Han var en mycket duktigt ingenjör som redan på 1910 talet experimenterade med tvåtaktsmotorer. Hans uppfinningar var dock hela tiden före sin tid och då han tyvärr var en dålig affärsman lyckades han inte med något.
Utom Rasmussens motor...

Efter WWI började han hos Jörgen Rasmussen i Zschopau och här utvecklade han en liten motor att användas som hjälpmotor till cyklar. Den kallades för Das Kleine Wunder, men annonserades som Des Knaben Wunsch.

Rasmussen tog hand om denna och marknadsförde motorn. Det såldes över 10000 st. Trots denna framgång slutade Ruppe och flyttade till Berlin och startade en ny firma, med nya ideer, som också var före sin tid. Med sina söner tillverkade han bilar bl.a. med namnet Piccolo. Ruppe dog utfattig och bortglömd 1949.

Hans grunduppfinning skulle dock generera många företag som gjorde stor lycka med hjälpmotorer över hela Europa. T.ex. ILO, NV, Huskvarna, Zündapp, Puch m.fl. Inte bara att glömma DKW.

Med denna motor gjorde Rasmussen succé och sålde i början av 20-talet mer än 30000 motorer. Dessa producerades i hans tidigare inköpta "textilkvarn" i Zschopau. 1928 var man den största leverantören av motorcyklar i världen.

Jörgen Skafte tjänade nu mycket pengar. Han investerade i utveckling av en bil. De första försöken med en sådan bil var misslyckade då motorn som monterats på sidan och drev med kedja ej hade kraft nog. Under denna period hade han kontakt med en minibils tillverkare för elbilar, Slaby & Beringer. Denna bil köptes av Rasmussen och försågs med 2-taktsmotorn, för att sedan säljas vidare. Bl.a. fick man en stor order från Japan. Motorn utvecklades och blev vattenkyld samt fick en 500 cc motor, som användes. Denna minibil, fick drivning på bakhjulen, försågs med träkaross med imiterat läder och såldes som DKW P15.

Korsvirkeshuset i Zschopau hade ej plats för tillverkning av denna bil. Med sina pengar kunde Rasmussen nu köpa aktiemajoriteten i Audi verken, som hade finansiella svårigheter. Samtidigt hade han köpt licens, av före detta stridsflygaren från WWI Eddie Rickenbacker i USA, för en 6-cylinders motor, som var tänkt att användas i Audi bilar. Dock kom den bara att användas i Wanderer bilar. Rickenbacker tillverkade i början småbilar med licens på Austin Seven.

1929 körde man Monte Carlo rallyt med en 600 cc motor. Följande år satte man 12 internationella rekord för sport bilar.

1930 ändrade man designen och bilen fick framhjulsdrift, samtidigt var DKW den mest sålda bilen i Tyskland.

Hugo Ruppe hade under sin tid i Berlin forskat i 2 takt motorer som använde laddcylindrar. Man tillverkade V4 motorer där 2 cylindrar pressade luft till vevhuset och 2 st var arbets cylindrar. Dock blev dessa motorer aldrig så bra som man önskade. Effekt uttaget blev ej större än utan detta laddsystem. Denna motor monterades i modellen Schwebeklasse, som hade bakhjulsdrift.

Samtidigt med detta utvecklades "Der Kleine Wunder" med hjälp av ingenjör Adolf Schnuerles princip att portarna skulle sitta på samma sida. Gasen fördes till cylinderns portar genom vevhuset med hjälp av vevaxelns rotation. På så sätt fick man en bättre fyllning av bensin- luftblandningen. Dessutom behövde man inte ha styrningar på kolvtoppen.

Tyvärr slog depressionen hårt, sommaren 1932, mot Rasmussens investeringar och Saxony Regional/Stat Bank, som finansierade alla Rasmussens utvecklingsprojekt, slog till bromsarna. En finansiell förbättring måste komma till stånd.

1938 fick han genom beslut av Nazi regeringen Franz Gürtner en ersättning på 1.3 miljoner riksmark i dagsvärde med 5,3 millioner Euro. Dessa pengar blev ju 1945 värdelösa. Man kan anta att Tyska (Väst-Tyskland) staten senare ersatte honom.

Han flyttade och köpte en egendom i området Potsdam Berlin. Här bodde han ända till 1945, då ha flydde till Flensburg och 1948 flyttade till Hareskovby i Danmark. Han startade nu upp tillverkning av en motorcykel med Villiers motor med namnet DISA. Detta namn är utläst Dansk Industri Syndikat A/S.

Men kriget närmade sig och all civil produktion upphörde 1942. Då hade man producerat 250000 DKW bilar.

Efter kriget demonterade den Ryska ockupationsmakten anläggningarna för produktion i Zschopau och Zwickau och transporterade allt till Ryssland. Arresteringar av civila efter kriget drog med sig att många åtalades och dömdes till döden för krigsförbrytelser.

Det ledande skiktet lyckades fly till Väst-Tyskland där de startade upp DKW i staden Ingolstadt Bayern. Fabriken i Zwickau blev centrum för tillverkning av Trabant och Zschopau blev säte för MZ motorcyklar.

Trabant gick i graven efter murens fall 1989-1991 och MZ lades ned 2008 och Rasmussens gamla textil kvarn blev istället nattklubb med namnet MZ-Werk.

Det blev Winkelhofer & Jaenicke 1896. Marknaden behövde då tvåhjulingar i form av cyklar och sådana med hjälpmotor.

1911 fastställde man namnet Wanderer och gav sig in i bilindustrin. Civila sådan tillverkades fram till 1941 och därefter militära fordon och motorer. Deras verksamhet var placerad i Chemnitz.

Man hade 3 modeller W23, W24 och W25(K). Den 6 cylinders varianten hade man anlitat Porsche att konstruera. Den fick namnet Typ7.

När depressionen slog till 1929 sålde största ägaren Dresdener Bank motorcykeldelen till konstruktören Frantisek Janecek och JAWA. Bildivisionen fördes över till Audi Union med Horch, Audi och DKW. Varumärket med de 4 ringarna skapades.

Av alla Wanderer modeller tillverkades en som skulle konkurera med BMW 327/328. Wanderer W25K började säljas 1936 av Audi Union.

Tillsammans byggdes 259 st av båda modellerna. Dess sexcylindriga motor hade Ferd. Porsche tidigare konstruerat åt Wanderer. Willy Walb som förlorade sitt jobb på utprovningen av Auto Unions silverpil, fick gå tillbaka till Wanderer då han var expert på kompressordrift.

Det var han som försåg bilen med denna kompressormotor på 85 hk. Den hade innan endast 42 hk. Även 85 hk var alltför litet på en sådan förhållandevis tung bil.

Meningen var att den skulle konkurrera med BMW 328. Nu blev det istället en konkurrent till BMW 327. Nu 2009 är det över 70 år sedan dessa 259 exemplaren såldes och därför en mycket sällsynt modell. Wanderers täckta standardmodell såldes i över 22000 exemplar.

På grund av Östtysklands stora materialbrist användes enbart återanvända material. Bilen fick namnet Trabant som var det samma som Sputnik eller på svenska kompanjon.

Den var försedd med en 2-taktsmotor konstruerad före kriget och som satt i alla DKW som fanns då. Denna gav endast 18 hk i första upplagen med 500 cc 2 cyl. motor, senare ökades den på till 600 cc och fick som mest 26 hk. Med en förbrukning av 0,7 l/mil och max 100 km/tim blev den snart mycket omodern då någon uppdatering aldrig egentligen gjordes fram till 1990.

De sista två åren 1990-91, när sammanslagningen av de Tyska staterna blev verklighet producerades en mindre mängd med VW Polos 1,1 liters motor och 40 hk. Nu var den ju rent av acceptabel.

Under hela sin produktionsperiod på 28 år från 1957 till 1991 led produktionen av materialbrist vilket ju var mycket vanligt i Östtyskland.

Därför var bilen centralt byggd som en monocoque plåtenhet. Resten, som tak, bakdel, motorhuv, skärmar och dörrar, gjordes av egentillverkad plast. Allt togs fram av överskottsmaterial som man bakade ihop till något som kallades för Duroplast.

De östtyska medborgarna fick beställa en bil, men leveranstiden var många år. Undantagsvis kunde man få den levererad omedelbart om man betalade i västvaluta, men då var taket vitmålat.

Den 30 april 1991 upphörde den arbetsintensiva produktionen efter 28 år och 3,7 millioner tillverkade bilar.

De gamla fabrikerna köptes efter sammanslagningen av Volkswagen, för en mycket billig peng, i vilket man kan finna en ironisk koppling till Auto union.

Volkswagen skapade efter kriget Audi fabriken i Ingolstadt. I Zwickau före kriget låg dåvarande Auto Union (Audi) med sin tillverkning. Dåvarande Sovjetiska regimen hade efter krigslutet exproprierat Zwickau fabriken 1948 och alla andra också. Här tillverkade man fram till 1957 den gamla DKW.

Då namnet DKW ägdes av Volkswagen i Västtyskland blev man tvungna att byta till IFA. Ett bra påtryckningsmedel var att annars fick de inte exportera. Dess ledning hade flytt till Västtyskland och där engagerats i Ingolstad fabriken där en ny Audi (DKW) fabrik växte upp.

Sammanslagningen av de två Tyska staterna påbörjades 1989. Volkswagen kunde nu 1990 för en mycket billig penning köpa hela anläggningen.

Här i Zwickau blev det istället ett centrum för motortillverkning och mindre produktion av Golf och Passat.

Senare byggde Mercedes Benz de 30 prototyperna. Dessa överlämnades till SS för utvärdering under Ferd.s ledning. Fram till sept. 1939 byggdes fabriken i Wolfsburg där denna bil skulle tillverkas.

Tyvärr kom kriget emellan och hans talang kom att utnyttjas i rikets tjänst. Bland alla mer kända produkter där Porsche var inblandad i är framtagningen av de kända stridvagnarna av typ Tiger, Panther och jeepmodellen Kübelwagen.

Sverige har under 1990-talet köpt efterföljaren till Panter. Inte mycket lik ursprunget men namnet föpliktigar. Hans son och sonson fortsätter att driva Porsche fabriken. Ferd. Porsche dog 1951. 

Det kostade mycket pengar och utvecklingen tog lång tid.

1964 kom den första modell NSU Spider. Av denna tillverkades 2375 st fram till 1967.

Bilen var en anpassning från NSU Prinz som hade en 2 cyl. 4-takts motor. Motorrummet hade gott om plats för Wankel motorn med en rotor och 50 hk.

Man lade ned mycket arbete på att anpassa utrustningen för 1964 år krav fram till 1967.

Den andra modellen NSU Ro80 som tillverkades mellan 1967 till 1977 var en utomordentlig bil och hade mycket fin väghållning. Den hade två rotorer och 115 hk.

Nu visade det sig att materialet i "tätningslisterna" (motsvarar kannringar se bild) inte höll för påfrestningarna tillräckligt länge. Motorn tappade orken redan efter några 1000 mil.

Dessa var i den första utvecklingen tillverkade av tekniskt kol, men byttes senare ut mot ett nytt material (okänt vilket) som ökade livslängden tio dubbelt.

NSU bilen var dock dömd och bilen gick ej att sälja. Detta trots att ett utbytessystem för garantibyte av motorer infördes.

Då bilarna såldes med 10000 mils garanti kom det att kosta NSU oerhörda summor att uppfylla motorgarantin på att byta motorer.

Mazda utveckling

Den enda kvarvarande Wankel tillverkaren i världen är Mazda som fortfarande säljer en modell med 2 rotorer och 240 hk som sport bil och namnet RX-8. Här menas att man löst problemen med tätningarna i rotorn.

När Mazda tog över utvecklingen löstes alla problem. Kylningen av yttre skalet sker med vatten medan den inre "kolven" kyls med olja som pumpas in och ut genom "vevaxeln" och samtidigt smörjer kuggväxeln.

På detta sätt kommer ingen olja i kontakt med förbränningsprocessen och olja behöver ej bytas då den ej "smutsas" ned av avgaser. En Wankel motor genererar inga vibrationer.

1950 började man skissa på en ny modell. En medelstor familjesedan.

Namnet skulle bli Taunus 17M P2. 17 var motorstorleken som först var 1500 cc men då bilen blev tyngre än vad man tänkt, borrades motorn upp till 1700 och fick 60 ps.

Denna design fick många öknamn, som t.ex Barock bilen. Ett namn taget från BMW 501 från 1951 till 1960 som kallades för Barock ängeln.

Bilen visades först på Frankfurt Motor Show. Totalt såldes nästan 240000 bilar under 4 års produktion.konkurrensen mot Opel klarade man inte alls, som sålde 817000 Olympia rekord under samma tid.

Goggomobil TS 2+2 coupe introducerades 1957 på IFMA utställningen tillsammans med den förbättrade T sedan.

Den fanns tillgänglig som TS250, TS300 and TS400. Numren hänvisar till motorns storlek i cc.

Den enda förändringen på TS coupe var att dörarna hängdes upp i framkant istället 1964.

TS coupe var hela tiden 20 % dyrare än T sedan. Total production av TS var 66511 kopior. (text från Wikipedia)