Brösarp - S:t Olof museijärnväg härstammar från en av de
många mindre järnvägsbyggena som gjordes på Österlen i slutet
av 1800-talet. När alla sammanslagningar och nedlägningar
(började 1941 och 1947) var genomförda fanns bland annat
delen Brösarp S:t Olof sträckan kvar. Bansträckningen var 14
km. |
Banan, Ystad - Brösarp, finansierades av flera personer i
ledande ställning i Ystad och andra företagare i området.
Banan började byggas 1899 och var färdig för invigning 1902.
Föreningen som driver detta har åtminstone 2 ånglok,som har
varit sk beredskaps lok. Dessutom dieseldrivna växellok.
Förutom detta ett överskott renoveringsbar dragkraft. Här
ånglokstallet som innehöll mer än vad man kan tro. |
Här kommer nu ett antal bilder på ånglok som ej är i drift.
Bilden visar SJ S1280 byggt 1916 som jag sett renoveras
enligt länk. |
När ett lok förlorar detta märke anses loket som skrotat och
får bara användas som reservdelar. |
Här står ett lok SJ S1280 med domen lättad. Detta är ett
tanklok utan tender. Användes normalt förr som växellok på
bangårdar. Det skulle visa sig att man renoverat detta. Se
länk |
Här det 4-axligt drivna loket SJ S1283. Det har man skaffat
sig genom byte från Danmark. Detta är ett godståglok av
modell som i början användes på sträckan Kiruna Narvik. Observera att
ångtryckcylindrarna ej ligger på utsidan. De är placerade
mellan hjulen. Läs på föregående bild. Detta gjorde att man
ej behövde ha de komplicerade drivaxlarna. Men det kanske
var lika komplicerat mellan hjulen. Med detta byggnadssätt
kunde man tillverka mycket starka lok genom att även montera
utvändiga tryckcylindrar. |
Inne i lokstallet var det svårt att fotografera för att få
överblick. |
Ett äldre snälltågslok. Det kan man se på de stora hjulen.
Ofta är det så att andra museiföreningar hyr in äldre lok
som man inte har plats för. Vattentanken monterad runt
ångpannan. Dett ger loket namnet sadeltanklok. |
Det grova röret under den runda fronten, sotskåpet, på
ångpannan. Här kommer förbrukad ånga in för att sedan komma
ut genom skorstenen tillsammans med avgaserna från pannan.
Det är på det sättet tåget åstadkommer sitt tuff tuff. |
Detta är också ett lok med ångtryckcylindrarna mellan
hjulen. |
Okänt lok, men lägg gärna märke till gaslamporna. |
Det är mycket viktigt att drivhjulens diametrar är lika
stora annars kommer ju det mindra hjulet att bromsa hela
tiden och få ett snabbt slitage. |
SJ J1393 |
SJ SJ1914. Årtal 1952. Detta är nog ett av de sista
tillverkade ångloken. |
2 ton kol och 7 m3 vatten var vad man kunde ha som
drivmedel. |
|
Tillverkat i Södertälje. Vagnfabriken ägdes ju också av
Surahammar, som gärna hade velat tillverka godsvagnar
själva, men hade ingen järnvägsförbindelse. De två cheferna
Wersén och Petersson kunde inte umgås och gick sedan var sin
väg Wersen dog utfattig i Stockholm. |
|
Från lokmuseet i Grängsberg fick jag lära mig att om id
plattorna togs bort var loket överfört till att vara
reservdel. Tydligen samma här efterom plattan är övermålad. |
Ett motordrivet lok stod färdigt om ångloket skulle strejka. |
Här ett lok med drivning på 4 axlar. Dessutom ligger
ångcylindrarna mellan hjulen. Detta betyder att hjulens
drivaxlar är utformade som en vevaxel. SJ S1283. Finns med
på en 15 min video. |
Transport av resgods till tåget. |
På detta sätt förvarade man levande djur, som hundar och
katter. |
|
|