Vulcan har ett enda stort bombrum där atombomben eller konventionella bomber skulle husera. Som tur var blev det inte något av och Vulcan modellen lades snart undan då man insåg att eventuellt kärnvapenkrig ej skulle komma. Planet fanns från 1956 till 1981 och användes som vanlig bombare under Falklandskriget. Detta främst för planets långa räckvidd. När de brittiska kärnvapenbärande undervattensbåtarna kom i drift hade inte längre Vulcan någon nukleär uppgift och användes istället som konventionell bombare. Ref 1

Entrén till museishopen. Ref 1

Redan 1936 hade luftfartsministeriet genom en specifikation beställt framtagandet av en tung 2 motorig bombare. Man förstod redan då att krig skulle bryta ut och förberedelserna var igång. Då hade man inte så starka motorer så Rolls Royce hade byggt ihop Kestrel V12 motorer i ett X till 24 cylindrar och en beräknad styrka på 1780 hp med en volym av 42 liter och kallades för Vulture. Två Kestrel block monterades ihop med gemensam vevaxel så att en del stod upprätt med den andra delen låg upp och ned. Det fanns även andra konstruktioner som Napier Sabre också en X konfiguration som användes till torpedbåtar. Dessutom gjorde Bristol en 18 cylinders radiell slidmotor med närmare 2000 hp som kallades Hercules. Ref 1

Ovanför Hanoi cirklar 3 st B52 Stratofortress på över 30000 feet. Nord Vietnams Mig-17 och Mig-19 kunde inte nå upp till lämplig höjd för att bekämpa dem. Major Vu Xian Thu hade utbildats i en MIG 21, vid 921 eskadern, som levererats per båtdirekt från Ryssland. Det planet styrdes mot målet från marken för att nå bästa avstånd för att skjuta iväg en värmesökande robot. Hans plan hade bara en aktionstid på max 45 min och roboten skulle sändas iväg ungefär 2 km från målet. Roboten släpptes iväg och sprängde B52:an. Besättningen dog naturligtvis. Vu måste nu snabbt försvinna och landa på sin hemmabas, annars hade han mött samma öde när den Amerikanska eskortjakten hade tagit honom. Med sin korta aktionstid var det enda chansen. Ref 1

Mosquito nattjakt. Ref 1

Buccaneer S2. Lågflygande attackplan i Royal Navy och Royal Air Force 1962 - 1998. Konstruerad efter Royal Navys behov av ett raketbärande attack plan och kärnvapenbärande mot Sovjetiska marina mål från låg höjd för att kunna undvika upptäckt av radar. Det var världen första plan byggt för låg anfall och när nya mer kraftfulla motorer infördes i version S2 blev planet det mest kapabla i världen. Ref 1

De ryska tillverkarna av miltärutrustning har ingen känsla för design. Denna helikopter var dock mycket framgångsrik och är så ännu idag 2009. Den har framgångsrikt deltagit i 21 krig och inbördeskrig. Det mest kända är den ryska inmarschen i Afghanistan 1979 - 1989. Helikoptern som togs fram av Moskva Helikopter fabrik Mil. Det står för Mikhail Leont'yevich som började att konstruera den 1966. Bakgrunden var de Amerikanska helikoptrar som transporterade trupper och uppträdde som attack helikoptrar i Viet-Nam. Ref 1

Dessa stora flygbåtar kom till för man behövde plan som kunde flyga mellan världsdelarna. De skulle binda ihop imperiet och i första han befodra post. Stora flygplatser fanns ej under tidigt 30-tal och man var tvungen att landa på vatten. En annan orsak var ren avundsjuka på de stora flygbåtar som byggdes i USA av Sikorsky, Martin och Boeing. Dessa flög till Sydamerika, Hawaii, Honolulu, Philipinerna m.fl. Ryssarna höll efter kriget på att utveckla enorma flygbåtar med sk ground effect. Här gällde att få plats för så många motorer som möjligt. Nu kom ju WWII i vägen och alla som byggts drogs in till flygvapnen. De användes som transportplan. Sunderland modellen blev ett spaningsplan gentemot ubåtarna, men kom ibland i kontakt med den tyska jakten. Ref 1

Storch Fi-156 är en annan del av Gerhard Fieselers liv. Se SK-10. Den tredje delen är hans liv efter WWII. Vi är nu kring 1935-36. Tyskland är i snabb militär utveckling och RLM (Reichluftministerium) har utlyst en konstruktionstävling om ett bra STOL plan. Tillsammans med sina konstruktörer, Mewes och Bachem tar Fieselers Flugzeugbau fram ett plan som skulle slå konkurrenterna med häpnad. Planet skulle byggas enligt vedertagen standard, men med det absolut senaste inom avionik. Vingarna skulle vara fällbara. På det sättet kunde planet lätt transporteras på lastbil eller kärra. Konstruktionen fick en luftkyld V8 motor från Argus som levererade ca 240 hk. Planet kunde landa på mindre än 18 m och starta på 45 m beroende på vindstyrkan. Med alla klaffar ute flög det med min 50 km/tim. Max hastigheten var 180. Ref 1

Fiat A-14 var den största och starkaste motorn som producerades i 500 exemplar under WWI. Den gav 725 hk. Motorn var vätskekyld 12 cylindrar i V form. Motorn kom fram först 1917. Ref 1

Isotta-Fraschini V-4 Flygmotor. Denna motortyp var monterad i de flesta Italienska flygplanen under WWI. Den italienska firman Isotta-Fraschini tillverkade motorer för både marina och flygande enheter. Denna motor har 6 cylindrar monterade i block. Den hade överliggande kam och ventiler. Tillverkades också av Alfa Romeo. Ref 1

Tillverkades först 1936. 3 st BMW132 med 725 hk och max hast. 264 km/h. Produktion 5500 ex. Den första versionen 1931 hade endast 1 motor och piloterna var tvungna att krypa in genom kabinfönstret framifrån. En liten "Brooklanruta satt framför för att hindra oljan att träffa piloterna. Du kan se ett sådant exemplar på Luftfarhtsmuseum i Hannover alldeles bakom stora utställningshallarna. Detta museum satsade också på att föra hem 4 st som sjunkit i den Norska fjorden utanför Narvik. En intressant video finns om detta. Efter kriget tillverkades flera hundra nya i Spanien där Tyskland under Spanska inbördeskriget hade utprovat planet genom krigsmaterielhjälpen till Franco. Planet användes också av de Tyska fallskärmjägarna när Kreta intogs. Max Schemling som ett kort tag var världsmästare i boxning hoppade som soldat ur en Ju-52 och överlevde kriget. Ref 1

Foto riktad mot cockpit i Concord. Ref 1

Passgerarutrymmet i Concorde. Detta var ett testplan så utrymmet är anpassat till alla testingenjörer. Ref 1

Motorutloppen på höger sida till Concorde. Ref 1

Ett mindre tvåmotorigt passagerarflygplan. Vet ej beteckning. Ref 1

Plan från före WWII under uppbyggnad. Troligen Hawker Hurricane. Ref 1

Hawker Hurricane. Detta var arbetshästen under luftkriget mot Luftwaffe. Planet hade bättre lågflygningsegenskaper än Spitfire och fick därför endast flyga över Engelsk territorium. Det utrustades under V1 perioden med en kraftigare Bristol motor och kallades för Tempest. Med den kunde man manövrera sig i säkert läge för att skjuta ned roboten V1. Detta var annars livsfarligt för en Spitfire pilot om roboten exploderade. Ref 1

Närbild av motorinstallationen på Hurricane. Ref 1

Troligen ett av de hangarfartygsbaserade Gloser Gladiator plan som var utrustade med torpeder. Dessa var under kriget helt gammalmodiga men hade inga fiender ute på havet. Plantypen var med och sänkte slagskeppet Bismarck. Ref 1

Bristol Centaurus var en 18 cylinders slidmotor i stjärnkonfiguration. Den Togs fram under stora svårigheter men gav över 2400 hk. Som alltid kom det under tiden olika nivåer och hästkrafter. Produktionen var komplicerad och därför användes Griffon motorn istället som var grundad på Merlin. 1944 när denna motor var i produktion monterades den i Hawker Tempest för att kunna jaga V2- raketer. Tempest fick också en Napier Sabre stjärnmotor med 6x4=24 cylindrar i H. Den gav upp till 5500 hk. På Sinsheim museet finns en rysk 42 cylinders diesel om 6x7 cylindrar. Det var den starkaste som kom fram under WWII. Sverige hade i början av kriget beställt Bristols 14 cylinders modell, men Bristol kunde inte leverera. Därför fick den svenska B18 en svensk tillverkad kopia av amerikanska Twin Wasp som endast gav 1065 hk. Företaget som kom fram av det bygget heter idag Volvo Aero. Ref 1

Här är vi i den Amerikanska hallen med den lätta 2 motoriga natt-jakt-bombaren B25 Mitchell. Detta var den bombare som attackerade Tokyo första gången från ett hangarfartyget Hornet. Sedermera Generalen Dolittle blev berömd för ledningen av denna attack. Planen hade endast bensin för att forstätta till Kina och landa där. Många i besättningarna omkom en del undgick fångenskap och kunde ta sig tillbaka. Attacken hade endast en psykologisk effekt. Se internet på B25 Hornet. Ref 1

Möjligheten att köpa lätt begagnade spaningsplan av Spitfire till ett mycket lågt pris fanns. Sverige köpte 50 st. Dessa utrustades med den senaste motorn Griffon som gav hela 2050 hk, kunde nå en höjd av ca 14000 m och nå en hastighet av 735 km/tim. Planet var obeväpnat, utrustad med 3 kameror. Alla kameror hade förinställda exponeringsvärden. Med detta plan låg Sverige långt före våra omgivande stater. T.o.m. Ryssland hade ännu ej flygplan som kunde förhindra svensk spionfotografering av de Baltiska staterna och Kolahalvön. Ref 1

En detaljbild från en Tornado hangarfartygsbaserat atombombsbärande attackplan. Det är mycket intressat hur man löst knäleden för att fälla upp vingen. Ref 1

North American P51 Mustang har en fantastisk historia. Englands svåra situation under "Blitzens" dagar tvingade fram en beställning hos en Amerikansk flygplansfabrik att tillverka ett modernt jaktplan. Det var under 1940 som man frågade några tillverkare att leverera jaktplan. Man hade flera förfrågningar, men de flesta var fullt upptagna med leveranser till Amerikanska flygvapnet. Dock var North American intresserade, men ville ej följa den Engelska specifikationen. Man erbjöd ett eget konstruerat plan som man påbörjat redan tidigare. En första prototyp skulle tas fram på 120 dagar. Planet rullade ut efter 102 och alla var överlyckliga. Ingen tänkte dock på att det saknade motor och beväpning. En ny typ av vinge hade tagits fram vilken tillät sk. laminär strömning. Denna lösning gav planet en möjlighet till snävare svängar, vilket var viktigt för att komma i läge gentemot motståndaren. Ref 1

Det Amerikanska hangarfartygbaserade Chance Vought F4U Corsair planet. Det var utrustad med den då starkaste stjärnmotorn som utvecklade strax över 2000 hk, medan andra jaktplan låg på ca 1500 hk. Vingarnas knäckning var gjort för att ge styrka när planet landade. Detta gav ju gratis att det var lämpligt som störtbombare. De japanska piloterna hade mycket stor respekt för denna typ. Normalt försedd med fyrbladig propeller. Ref 1

MB 109F producerades under tiden 1935-1945 i över 35000 ex. Försedd med Mercedes DB605 12 cyl V-motor som var placerad med ventilerna nedåt. Se avgasrören. Effekt mässigt nådde man 2000 hk. Se även min text från Mercedes museet. Me 109 producerades i Regensburg och i Ungern. Spitfire hade sina vapen i vingarna. En modell av Bf-109 var försedd med maskingevär som sköt genom propellerns centrum. Detta kunde man genom att propellern drev över en växel och ej direkt på vevaxeln. Arrangemanget var dock ej lyckat. Planet flög på alla fronter och hade endast Focke-Wulf 190 som sin överman. När P51-Mustang kom på den allierade sidan kunde endast FW-190 ge den en match. Sista månaderna 1945 producerade man 2969 plan. Vid det laget har man dock utvecklat Me-262, men då var kriget nästan över. En webbsida om Me-109:s utveckling. Bf-109 tillverkades i flera länder bl. a Tjeckoslovakien och Spanien även efter kriget. Tack var filmen Slaget om England finns ett flertal maskiner kvar. Ref 1

Churchills originalmanuskript till hans hyllning av de Engelska piloterna efter att The Blitz hade stoppats. Ref 1

Gloster Meteor var Englands första jet utrustade jaktplan. Det var senare än Tyskarnas MB 262 och kom ej i drift under kriget. Dock tvingades några av testplanen att sättas in mot V1 raketerna då dessa var mycket svåra att bekämpa med andra plan. Se Hurricane Tempest. Ref 1

Efter kriget låg Amerika efter i utvecklingen av jetplan. Man hade för detta tagit över ca 6000 tyska ingenjörer för att konstruera jetjakt. Ett sådant var Lookhead Shooting Star 80. Detta började byggas redan 1943 men gick på sparlåga till efterkriget. Sedan kom Koreakriget och det blev fart. USA hade dock ej tillverkningskapacitet. Ernest Heinkel var den första som i Tyskland fick tillstånd att åt USA licenstillverka flygplan. Ref 1

En kulspruta som monterades i attackplan. Ref 1

Flygvapnet i Sverige insåg på grundval av de stora problem man hade med J21 att försöka köpa plan från England. Visserligen köptes ett antal Spitfire för att ha som nattjakt och ett antal P51 Mustang. Genom goda kontakter med England fick Sverige som första land köpa Vampire. 70 st av serien J28A levererades från 1946 till 1956 med Goblin motor. Senare köptes även modell J28B, med den betydligt starkare Ghost-motorn i 310 exemplar. Man fick även in en 2 sitsig version som övningsplan. Planet ansågs vara ett "snällt" flygplan och var allmänt omtyckt. J28 var den andra generationens reaplan, vilket betydde att man lyckats få upp effekten på motorn utan att som man senare gjorde montera en efterbrännkammare. Ref 1

Robert Lusser hade anställts för andra gången hos Heinkel 1938. Han kom från Baurische Flugzeugwerke där han varit med om att ta fram urprodukten Bf 108 till Messerschmidt 109. Nu skulle Lusser leda utvecklingen av två flygplantyper. He 280 som var det första jetplanet och He 219 som var ämnat som ett 2 motorigt nattjaktplan. Dessa blev ej godkända av RLM med Edward Milch och Udet i täten. Ernest Heinkel var rasande för Lusser hade inte följt hans instruktioner. Nu blev han omedelbart avskedad. Han hade dock tur för Gerhard Fieseler behövde 1942 en högt utbildad aeronautiker för sitt projekt Fi-103. Gerhard blev dock varnad av RLM för den egensinnige Robert men anställde honom i alla fall för utvecklingen av den blivande V1 bomben. Detta plan var en sammanslagning av av två firmors idéer. Argus utvecklade den pulsjet motor princip som Paul Schmidt hade uppfunnit i början av 1930. Fritz Gosslau arbetade då hos Argus där motorn utvecklades. Man försökte att intressera Luftwaffe för en flygande bomb. Ref 1

En tidig Hawker Hurricane. Det kan man se för den har endast en 2 bladig propeller. Ref. 1

Drakens historia börjar med den svenska insikten att man var tvungen att ha ett flygplan som kunde bekämpa de höghöjdsbombplan som var under utveckling i Sovjet. Draken skulle kunna flyga på 13000 m höjd med överljudsfart, landa på krigsflygfält och vägar. Kort start och landningssträcka. Ca 800 och 600 m. Dess designer var Erik Bratt på Saab.

Man började redan 1949 att projektera detta plan. Detta var före J29 som började levereras först 1951. J35 flög för första gången oktober 1955 och kom till flottiljerna 1960. Utvecklingsmodellerna nådde bokstav F och produktionen upphörde 1974. Ref 1

Buccaneer S2

Lågflygande attackplan i Royal Navy och Royal Air Force 1962 - 1998. Konstruerad efter Royal Navys behov av ett raketbärande attack plan och kärnvapenbärande mot Sovjetiska marina mål från låg höjd för att kunna undvika upptäckt av radar. Det var världen första plan byggt för låg anfall och när nya mer kraftfulla motorer infördes i version S2 blev planet det mest kapabla i världen. Buccaneers var i drift hos Royal Navy till 1978, när de sista av de stora hangarfartygen fasades ut. Ersatte också den tyska Tornadon. Man hade 2 skvadroner kvar i tjänst för patrullering i Lossiemouth.

Den mycket kraftigt konstruerade flygkroppen behövdes för att få stabilitet vid hög hastighet och låg höjd har gjort att planet blev kvar i drift hela 30 år. 1991 var Lossiemouth skvadronerna inbegripna i Gulf War och arbetade som riktningsgivare för laser styrde bomber som släpptes av Tornado planen. Ref 1

Ett tvåvingat plan från mellankrigsperioden under uppbyggnad. Vet ej beteckning. Ref 1

Vingen till planet på föregående bild.

Amerikanskt F15, som utvecklades för att klara av det ryska MIG 21.

En översiktsbild från Amerikanska paviljongen. Här ser man vingen på en B-52. Ett jaktplan med fällbara vingar och det mark attack plan som användes under Gulf kriget. Ref 1

Världens första massproducerade flygmotor. Detta visade den snabbt växande amerikanska industrins växtkraft. För att bygga upp. För att bygga upp produktionen av militärflygplan under första världskriget köpte man licenser på europeiska flygplan. Den Engelska DH-4 var dagbombare var en som valdes. Den utrustades med en vätskekyld motor som hastigt togs fram av motorindustrin. Baskonstruktionen var gjord av ingenjörer vid Packard Motors, men motorn tillverkades också av fem andra tillverkare. Lincoln (var före vid detta årtionde ett eget märke), Ford, Nordyke, Marmon och General Motors. Huvudsakliga modellen var en 12 cylinder motor på 440 hk. Även 6 och 8 cylinders motorer fanns också. 15600 motorer byggdes fram till krigsslutet. DH-4 var det enda amerikanska plan som fanns på västfronten. Ref 1

Vingen på B-52 med de dubbelmonterade jettmotorerna. Idag 2009 finns det så starka jetmotorer att 2 st hade räkt till detta plan istället för de 10 man hade. Ref 1

Mark attack planet man hade under Gulf kriget. Ref 1

Rolls-Royce Merlin. Modellhistoria: Den berömda flygmotorn Rolls-Royce Merlin användes i stor utsträckning under WWII i olika utföranden. Dessa inkluderade Spitfire Jaktplan, Lancaster och Mosquito bombplan. Merlin motorn var också monterad i en del Brookland byggda plan inkluderande Hawker Hurricane och Vickers Wellington III bombplan. Merlin 61 kom i drift hos RAF i juli 1942 och fanns då i Spitfire IX men användes också i Vickers F.7/41 (typ 432) experiment plan för aktion på hög höjd. Den utställda motorns historia är okänd. Data: 27 liter V12 dubbla överliggande kamaxlar, fyra ventiler per cylinder och dubbla kompressorer. Motorn gav 1565 hk vid havs nivå och 1200 hp på 30000 ft. Motorn utlånad av RAF museum Hendon. Ref 1

Amerikanska jaktplanet som fanns innan P51 Mustang kom. Det hade samma motor som Chance Vought. Planet var stort tungt och ej så lång räckvidd att det räckte för att följa bombplanen in över Tyskland. Beteckning Republic P47 Thunderbolt. Obs den 4-bladiga propellern som behövs till den starka motorn. Normalt betyder det en motorsyrka på över 2000 hk. Ref 1

En bit från Berlinmuren. Ref 1