Militärtjänstgöring
Revingehed och Jönköping
1958 - 61
Till huvudsida Länkar

Sid 1


web counter

Till huvudsida

English version

Revingehed 1958

Jönköping
1960-61

A6 Historia
 

Skapad 06-04-18
Uppdaterad
19-04-25

Sid 2

Tillbaka

Revingehed 1958

Nervös kunde jag vara också. Under min vaktjänstgöring blev jag skickad att meddela något jag ej minns. Knackade på dörren och skulle göra en reglementerad avlämning av meddelandet. Det bar sig inte bättre än att jag stammade lite fram och tillbaka. Vakthavande befäl bad mig, med ett allvarligt ansiktsuttryck men, leende mot de andra befälen, som satt i rummet, att gå ut igen, samla mig och knacka på dörren igen. Nåja det godkändes andra gången.
Jag hade en gång kontakt med Jerzy Einhorn, då jag skurit mig i fingret. Jag blev faktiskt skickad till honom. Jag minns väl hur han med sina händer mjukt tog i min hand och tittade på såret. Det var ett handlag som jag sällan senare har träffat på bland läkare. På något sätt gav det en lugnande känsla att här var det en som kunde sin sak. I samband med läkare var jag tvungen att gå till tandläkaren en gång. Detta på grund av en visdomstand som krånglade. Tanden drogs ut förstås men tandläkaren skulle visa sig stöddig så vid rapportering till sköterskan, beslöt han tydligen att göra sig rolig inför sköterskorna. Detta genom att räkna upp mina tänder med hål på tandläkarvis. Jaja. Jag höll tyst och gnisslade lite med mina felfria tänder.
Vi hade en kille som absolut inte ville bära vapen. Detta var på den tiden då man fick fängelse om man vapenvägrade. Han gjorde allt för att komma bort. Populärt då var att ha ont i ryggen. Turligt nog så bröt han underarmen under en övning. Jag skickades i förväg till sjukan för att meddela fallet som var på väg in.
Tiden på Revinge avslutades som sig bör med en muckarskiva. Denna avhölls på Edvard Perssons Gästgivargård. Jag visste det inte, men redigt berusade blev många och att jag till de andras förtjusning på luckans, vaknade i sängen bredvid där ordinarie man redan låg. Jag tyckte nog att det var lite trångt.
Någon större kontakt fick jag ej med de andra i plutonen men här har jag ett gruppfoto från den tiden.
  
Bakre raden fr.v.
Daniel Hedlund tandl. Skärholmen, Stenström, okänd, Kimber, Sven Jisander kirurg Lund, Degerbeck tandl. Stockholm, Stig Edward barntandl. Göteborg, Ola Laveson tandl. Konigswinter Tyskland.
Mittre raden fr.v.
Björn Ekblom läk. KS/GIH, okänd, Nilsson läk, okänd, Erik Rosengren tandl. Tranås, okänd, okänd, okänd, okänd, Björn Bellander ingenjör Virsbo, Hans Larsson tandl. Linköping, Torbjörn Lund tandl. Stockholm, Ahrén tandl, Per Åseskog tandl. kir. Borås.
Främre raden fr.v.
okänd, okänd, Urban Edlund tandl Tyskland, okänd, Jerzy Einhorn läk KS +, Löjtnant Ingelstam, okänd, okänd, Urban Bielke Stocksund, Ringius läk, okänd.
De som jag känner igen är Degerbeck och Ola Laveson, endast till namnet Jerzy Einhorn till höger om vår löjtnant samt Björn Ekblom. Hjälp med namnlistan har varit Ola Laveson.
Ett är nog ganska klart. De blev stora män var och en efter sina förutsättningar. Till alla gamla lumparkompisar. Skicka gärna lite text hur det gick för dessa läkarstudenter i livet. Tar gärna även emot rättelser. Så många mail fick jag inte.
mail.

Sid 3

Tillbaka

Jönköping A6
1960-61

Kasernerna med nybyggnaden av motorvägen genom Jönköping. Ref. 1

Översten Walter Lundkvist. Ref. 1

Majoren Killander och Kapten Nyberg. Ref. 1
Löjtnant Gerhardsson. Major 2006. Ref 1
Styckjunkaren Björkman och Sergeanten Betmark. Ref. 1
Överfurir Herbert Gunnarsson. Ref. 1

Till Jönköping kom jag av en tillfällighet. Detta berodde på de 3 månader som redan gjorts. Jag var skriven på A1 Stockholm och skickades till A6 som tydligen kunde ta emot 2 till. 2 st, därför det var ytterligare en kille som också blev ditsänd. Nummer och namn som man säger har jag glömt. Vi fick åka till Jönköping själva och anmälde oss efter någon dag hos Kapten Nyberg. Han tog emot oss med hårda nypor och trodde väl att vi var 2 st halvkriminella typer som man ej ville ha på A1. Efter ett tag backade han och hälsade oss välkomna. Riktigt hur denna första kontakt slutade kommer jag inte ihåg. Min kompis krånglade sig loss från alltihop efter en tid genom att odla sin rygg på ett speciellt sätt.
Jag var alltså uttagen till ett underhållskompani med specialiteten ljudmätning. Detta var för hjälp åt vårt artilleri att skjuta rätt och ta reda på var fiendens artilleri var grupperat. Detta indelades i inskjutning och verkanseld. Var deras granater hamnade skulle vi rapportera. Detta genomfördes genom att vi sprang ut i skogen och lade ut mikrofoner som med hjälp av ett linjenät och en maskinutrustning hjälpte oss att bestämma nedslagsplatsen. Vi mätte alltså mot granatens ljudvågor. Detta med hjälp av den tid det tar för ljudvågen att nå våra mikrofoner. Det fanns 2 system ett stort och ett litet nät med olika sorters mätutrustningar.
Vårt befäl, eller skall dom kallas lärare ses här till vänster. Först är det översten, sedan Majoren Killander och vår Kapten Nyberg. Dessa två stod inte på så god fot med varandra, men det var inget som syntes ned till oss. Vår Löjtnant Magnus Gerhardsson (numera 2006 major) var en man i karriären och enligt mitt tycke en man som skulle gå långt. Han gjorde i alla fall honnör på ett väldigt tilltalande sätt. Träffade på honom en gång i Stockholm av en tillfällighet. Det var dock bara mina ögon som observerade honom. Sedan kommer truppbefälet Styckjunkare Björkman och Sergeant Betmark, 2 mycket bra militärer som respekterades av oss alla. Bäst tyckte vi nog om Överfurir Herbert Gunnarsson. Som lägsta stående stambefäl kunde man klart se att han ej tillnärmelsevis hade lön i paritet med de andra. Han hade ej någon päls*). Kläderna fick stammarna betala själva.
Vi var även uttagna till underbefälsutbildning. Detta skulle resultera i sergeants grad ett år efter utbildningen och fänrik efter första repövningen. Vår slutgrad var dock korpral.
Den första tiden gick åt att utbilda oss i trupptjänstgöring. Dvs vi kommenderade varandra till dess vi var riktigt duktiga och rösten ej åkte upp i falsett.
*) Jag fick mail från Gunnarsson 2007, numera pensionär. Han berättade att nog hade han päls, men som ung tuff Överfurir skulle man inte använda den.  I hans mail kan man förstå  att nog kom han ihåg ljudmättroppen från 1960-61. Vår Styckjunkare Björkman har tyvärr avlidit. Han sa till oss på sista uppställningen att "Om vi träffas senare i livet måste ni säga namn och årtal för nu måste jag sudda ut Er i minnet för att få plats för nästa grupp".  Det tyckte vi var fina ord.

Rydell kommenderar. Siming och Wittgren, 2 skåningar, försöker lyda. Ref 1

Grabbarna på luckan. fr. v Eddie Nilsson, Hellgren, Göte Larsson, (på knä) Lars Larsson, Wittgren, Björn Bellander, Siming (?), Bengt Bellander. Ref 1

Sid 4

Tillbaka

Jönköping 1960-61


Bellander på väg mot ett postställe öster om Huskvarna. Ref 1

Björn med mätningsuppdrag på övningsfältet. Ref 1

Genomgång av mätutrustning. Bengt Bellander, Styckjunkaren Björkman, ? Karlsson, Göte Larsson. Ref 1

Wittgren gräver hålet till mikrofonen. I detta fall stora nätet. Ref 1

Detta pågick säkert 2 månader under sommaren. Naturligtvis varvat med ljudmätkunskap.
       
Denna sommar var fantastiskt fin och vi hade det väldigt bra när genomgångar hölls framför förrådet. För tillfället är den tunga mätutrustningen framtagen.
 Vårt befäl kom och gick såvida inte solens värme tog ut sin rätt. Just styckjunkarens läge varade i 45 minuter och vi alla beundrade att han kunde sitta i den ställningen så länge. Vi sa "Long time i det militära". Nåja vi kunde nog konsten att vila också och tog alltid tillfället i akt när sådant gavs.

För att veta var vi befann oss i naturen fick vi lära oss att mäta in vår position på olika sätt. Först naturligtvis en riktning. Sedan solens läge på himlen eller var det månen.

I värsta fall måste man gå ett mätningståg från någon känd punkt. På den tiden fanns inga sateliter och andra finesser. Det var måttband, vinkelgivare och kompass som gällde. Dessutom måste avstånden mätas horisontellt vilket aldrig var lätt. Naturen bedömdes och en koefficient lades in för att korrigera vad måttbandet gav.

Packning av utrustningen utanför förrådet. Ref 1

Övningsuppställning 2 st vid ljudimpulsmottagaren. Ref 1

Här en bild från sprängpatrullen. Ref 1

Sid 5

Tillbaka

Jönköping 1960-61


Stämningsbild från platsen utanför förrådet. Bengt Bellander och Lars Larsson. Ref 1

Våran bästis Överfuriren Gunnarsson. Ref 1

I tältet hade allting sin plats. Notera bajonetten. Ref 1

Mat i skogarna kring Jönköping. Styckjunkare Björkman först. Ref 1

Det var ju helg ibland. Då åkte de allra flesta hem. Söderut eller norrut. Vi var ju förlagda på skjutfältet i Skillingaryd också. Själv hade jag vid några tillfällen min B-Ford med mig ned. Den åkte jag och några andra hem i. Några problem med kylan hade man inte. Det viktiga var att åka. Det hände även att man liftade. Detta var chansartat. Men 1961 gick det fortfarande. Många bilister hade ett ömt öga till oss militärer. Det hände en gång att jag fick lift ända till Gustavsberg. En engångsföreteelse. För mig är namn som Ljungarums Kyrka, Barnarp, Stigamo och Byarum för alltid inskrivet i minnet. T.ex. 2 mm Söder M i Ljungarum. Norr om Skillingaryd hade vi en 2 dagars övning. Här ingick överfall på fientlig förläggning nattetid. Skäll fick vi för att skotten tagit

högt i deras markerade tält. Det skulle vara så även om vi skötte oss. Sedan måste en sårad bäras hem. För att förhindra att han gick bredvid målades skorna med gulfärg. Jag hörde ju till den lättaste i gruppen. Inte var dom speciellt rädd om den svårt skadade. Mot slutet av denna övning var inte humöret speciellt på topp. Vad som helst kunde ha utlöst i det närmaste ett slagsmål. Skåningarna var mest på alerten. Bengt B:s minne: Jag kommer också ihåg den grymma övningen N
Skillingaryd före juluppehållet 1960 när vi låg i tält och det var -25
grader och kaminen inte fungerade och befälet släppte ut luften ur
bildäcken, bara för att vi inte satt ut vakt. Och avslutningen på
övningen när vi släpade ammunitionslådor fyllda med betong i den smällkalla kylan. Det var tider det!
När det var tid att åka hem på permission skedde allting med militärisk precision. Inte en minut fick gå förlorad för att komma hem. Den som inte skötte sig då låg illa till. Städning och persedelvård fick inte ådra sig någon anmärkning. Vi låg en gång på Villingsbergs skjutfält. Alla i min pluton skulle åka hem men inte jag. Jag var väl lite sen av mig då inget pressade mig att skynda på. Vi låg i tält och man var väl lite deppig....

Sid 6

Tillbaka

Jönköping 1960-61

Hellgren i kurvan efter den branta uppförsbacken. Ref 1

Inte var det mycket man kunde göra utan verktyg. Ingemar Höglund. Ref 1

Björn Bellander. Ref 1

Motorcykel fick vi också prova på några gånger. Banan låg på övningsfältet. Detta fann vi mycket trevligt. Alla deltog i körningen med liv och lust. Hojarna vi hade var Monark Blue Arrow 250 eller CZ. Ganska slitna var de allihop. Det blev ett förfärligt kickande och springande innan vi fick igång dem. Det var alltid någon som hade tur att få ett bra exemplar. Tygmästaren på MC-förrådet gjorde nog sitt bästa att hålla dem igång. Ingen av oss var väl så där väldigt kunniga på motorcyklar. Alla var ju av den typen, som skulle vidare till universitet. Här grundlade jag nog mitt MC intresse. Det vaknade upp 1983 och efter min pensionering.
Om motorcykeltransport var en typ av förflyttning, så var vår 934 den viktigaste transportlänken för ljudmät plutonens sätt att komma på plats. Tänk att dessa robusta 6-hjulingar idag (2006) är sålda till utländska arméer. Normalt låg ju vi ungefär 2 km bakom fronten. Platsen var mellan vårt artilleri och bakom våra pionjärförband. Vi måste ju vara rädda om vårt linjenät som lätt kunde skadas om det var för många soldater i området. I fredstid var det mest rådjur och älgar som sprang sönder tråden.

Sid 7

Tillbaka

Jönköping 1960-61


Ute i åkern. Ref 1

Tältföräggning. Eddie Nilsson, B. Bellander, Wittgren. Ref 1

Undervisning av Eddie Nilsson.Titta på skornas puts. Ref 1

En transport började alltid med avlämning på kaserngården och ordern uppsittning. Framåt. Vi körde mycket med denna lastbil och blev ganska säkra på dess handhavande. Det sämsta var tryckluftbromsarna som inte hade någon mjuk bromsfunktion, utan låste hjulen ganska lätt. Det hände i Villingsberg att föraren skulle bromsa lite lätt ute på skjutfältets skogsväger. Bilen tvärbromsade och alla vi som satt på flaket åkte framåt och fick lite blåmärken. Sedan skällde vi på föraren som ju inte kunde rå för det. Det var mycket med grupperingar och upprättande av nät. Mot slutet av denna period kunde vi allt riktigt bra. Det hade utvecklats ett system där de som tyckte om att göra vissa saker alltid tog hand om det. Själv tog jag alltid ansvar för elverkets 2-taktsmotor som till och från fick loppa på stiftet. När den stannade var det "Bellander ut och fixa strömmen". Jag hade alltid verktyg med mig fickan. Multikniv, skruvmejsel och en liten skiftnyckel. Utan det var jag inte klädd.
Ibland kunde en transport var enskild. Befälet måste ha haft ett stort förtroende för oss. Här är några bilder vid transport i Kilsbergen då vägkanten brast och jag, som förare, var tvungen att svänga ut på åkern för att inte lastbilen eventuellt skulle välta. Grabbarna satt ju på flaket.
Bonden som ägde marken lyssnade artigt på min ursäkt och om information var han kunde vända sig i det fall anspråk ställdes. Jag tyckte nog han log inombords och mindes sin egen tid. Något mer blev det inte av det.

934 på åkern. Närmast Kalle ?. 934 på åkern bakifrån. Ref 1

Sedan la jag i allt som fanns av diffspärrar och sexhjuldrift och körde lätt upp på vägen igen.

Sid 8

Tillbaka

Jönköping 1960-61


Avsittning. På väg ut Fredriksson och vår lastbilsförare. Ref 1

Ingemar Höglund i högfjällsbacken. Ref 1

Kapten Nyberg testar utrustning för lätt ljudmät. Ref 1

Kapten Nyberg gör sig i ordning. Ref 1

På plan nedanför högfjällsbacken. Se kön bakom. Öf. Gunnarsson längst bak. Ref 1

Det blir ju alltid vinter i Sverige och speciellt under tidigt 60-tal var det rejält. Jag vill alla fall komma ihåg det så. Då gällde transport till Evertsberg för övningar. Här låg vi i tält hela vintern. Det var under februari mars. Vi tittade på Vasaloppet, vilket vår löjtnant åkte. Jag stod utefter banan strax före Evertsberg och räknade löparna som kom. Löjtnanten kom som ca nr 76. Det är ett sådant där tal som sitter kvar. Han var nog ganska trött för till svar fick jag ett, som det uppfattades, ilsket "Va". Själva hade vi åkt en träningstävling i Vasalopps spåret där jag klarade mig ganska bra. Kom ihåg att många åkte på militärens skidor. Jag hade mina utförsskidor med stålkanter och kandahar bindning. Lyckan var att min vallning var perfekt och jag fick kommentaren "och Bellander åkte riktigt bra". Vi bodde i tält. Med en uringrop utanför och toalett i ett av den gamla fäbodens utedass. Här klarades saker och ting av snabbt. Verksamheten här var naturligtvis övning under vinterförhållanden och även de mest oskyldiga turer kan med fog sägas var utbildning i vinterförhållanden. Det flesta bilder som jag har är dock från de utflykter som anordnades för oss. Bl. a. åkte vi till Högfjällshotellet och gjorde ett flertal turer på fjället. Det var utomordentligt härligt för en annan som växt upp i Jämtländska Strömsund. Till skillnad från Skåne pojkarna hade man inga problem att stå på skidorna.
På sista bilden längst ned OBS lift-kön.

Sid 9

Tillbaka

Jönköping 1960-61

Skidtolkning efter 934:an. Rydell. Ref 1

Det allmänna kaoset som inträffade vid skidtolkning. Ref 1

En övningsdag strax före uppbrott. Lt Gerardsson förbereder order. Ref 1

Efter avstigning gällde det att hitta sina skidor. Ref 1

Detta skulle vi gjort i "igloon". Ref 1

Övning i parkering. Bengt B skottar för lastbilen som fastnat. Ref 1

Pulkdragning. Björn B. med pulkan och en av våra tilldelade förare. Ref 1

De turer vi gjorde på fjället var ibland inte alltför oskyldiga. Själv råkade jag ut för att skidan sprack i bindningen. Det klarade jag dock genom att arbeta endast med den ena skidan. Andra fick åka vidare med reservskidspetsen. På en sådan tur byggdes det en igloo eller enklare uttryckt ett vindskydd. Denna gång blåste det så kraftigt att den ej blev färdigbyggd. Det var tänkt att vi skulle äta något av vårt torrfoder. Bygget avbröts när vi kommit en bit och gruppen satte iväg nedför fjället och in i den skyddande skogen. Något som dagens ungdomar ej får vara med om är förflyttning med rep efter en lastbil. Det gick inget vidare bra att hålla skidorna rakt på den isiga vägen. Stoppen var oräkneliga. Utförsåkning skulle övas i Högfjällshotellets backe. Men att försöka komma med liften upp var ju ingen ide. Kön var oändlig. Det är en sak man ordnat till idag. Möjlighet fanns ju också att smita iväg till hotellets skidbar. Jag vet dock ej om någon gjorde det för jag hörde aldrig något skryt om drinkarna. Beträffande sprit var det aldrig tal om sådant. Ej heller kan jag minnas att man skojade om brännvin inför permission. Laga mat i en snödriva, då fick man tänka sig för. Att som på bilden gräva in kokkärlet i snön är inte bra. Alltför mycket värme tas upp av snön. Lång tid och flera metatabletter. Dra pulka gick väl bra så länge det var packad snö. Men uppför i mjukt underlag är det ett helsike. När vi åkte nedför med pulka var man tvungen att ha bromsare annars åkte man in i närmste träd. För det mesta var det som en skidsemester med långa uppehåll. Minns väl bilden när styckjunkaren inte kom igång förrän efter säkert 30 min. Han tyckte nog det var lika skönt och ingen av oss sa ett ord.

Bengt B vid den lätta ljudmätutrustningen. Ref 1

Så här stod vi i 30 min, tills Styckjunkaren tyckte att nu skidar vi iväg. Ref 1

Matrast. Eddie, Lars L, Björn B. Ref1

En bildserie av vintersemester karaktär. Bilden ovan är tagen på Trängslet dammen. Art SS hade sitt skjutfält och övningsområde här. Vi är utrustade med pälsar och nya vintermössor. Hellgren och Höglund närmast på bild.

En underbar bild från toppen av högfjällsbacken. En paus i solen och skidorna av för att torka dem rena. Eventuellt lägga på lite valla. Björn, Lars L, och Eddie. Nedan nästan en pristagarbild. Alla fall när det gäller kompositionen, Lars Larsson. Han blev senare utnämnd, när vi muckade, till den bäste i hela vår grupp.

Kan det bli bättre  än detta.

? Karlsson. Ref 1

Jag vallar i Mångsbodarna. Ref 1

Bild från köket utanför i skogen utanför Trängslet. Ref. 1

Sid 11

Tillbaka

Gruppfoton 1961

Och som sista sida, som sig bör, grupp foton från grundutbildningen och första repetitionsövningen i Trängslet.


Bakre raden (jag har fått namnhjälp av Bengt Bellander) Saknas: Jan Siming.
Bengt Bellander,  Klas Torberger, ? Karlsson, ? Hellgren,  Eddie Nilsson, Göte Larsson, Rydell,  Bengt Fredriksson, Kalle ?.

Främre raden
? Wittgren,   Björn Bellander, Ingemar Höglund, Lt. Magnus Gerhardsson, Öf. Herbert Gunnarsson,  ? Ryhle,  Sten Nilsson, Lars Larsson.

I första repetitionsövningen var det bara de två Bellander som dök upp.

Till alla gamla lumparkompisar. Skicka gärna lite text hur det gick för oss ljudmätare i livet. Tar gärna även emot rättelser genom mail. Något sådant mail har jag inte fått fram till 2016.