Så var det för Augusta som startades av Count Giovanni Augusta 1923. Man tillverkade då för flyget. Tyvärr dog Giovanni redan 1927 och företaget övertogs av söner och hustrun.

Vid WWII slut var man tvungna, att för att behålla arbetarna, börja tillverka motorcyklar. Redan 1945 hade man en prototyp kallad Vespa 98 färdig. Tyvärr var ju namnet Vespa redan registrerat av Piaggio så den blev mera känd som bara 98. Under 50-talet tillverkades mest 125-150 cc motorer och sk Caféracers. På 60-talet när små cyklar ej längre gick att sälja övergick man till större motorer på 350 och 4 cyl 600 cc.

Man satsade nu på högkvalificerade sport cyklar, samt deltog i avancerade tävlingar. Man ville gärna jämföra sig med Ferrari så man tillverkade allt själva. MV Augustas färger var röd och silver. Cagiva satsade på MV och Huskvarna. Tyvärr klarade man inte ekonomin utan man blev tvungen att sälja MV till biltillverkaren Proton i Malaysia. Här hamnade märket åter i träda och köptes 2006 tillbaka av ett Italiensk konsortium GEVI Spa. 2007 hade man en tävlingscykel färdig och med den deltog man i Superbike serien.

Detta är nu 2008 läget för MV Augusta.

Firman etablerades redan 1898 i vilken han sålde delar till mc marknaden. I början använde man sig endast av motorer från andra tillverkare som Clement eller Motor Rev. När firman med Rem Fowler vann det allra första Isle of Man TT, beslöt han sig att konstruera sin egen motor.

Då James inte var vid god hälsa var han borta från firman så mycket att den gick i konkurs. Dock uppstod den åter, eller räddades av en av hans leverantörer.

Mellankrigsperioden var en evig utvecklingsperiod och på tävlingsbanorna en vinnande team. Norton tog fram den ena avancerade konstruktionslösningen efter den andra. Dessutom vann man Isle of Man TT fler gånger än någon annan. Till synes varje sådan tävling var Norton vinst. WWII fick Norton till skillnad mot under WWI leverera MC till armén.

Efter kriget fortsatte Norton med sin dominans i motorcykelutvecklingen. Bl.a den berömda Manxmodellerna och Featherbed ramen. Man satsade även på Amerika och var där med ett Amerikanskt team som vann de flesta tävlingar de ställde upp i.

Svårigheter med strejker och Japansk import slog så småningom till och MC-tillverkarna slogs samman med statliga pengar till NVT (Norton Villiers Triumph) Trots stora nedläggningar lyckades inte perioden helt ta död på Norton. Till slut såldes bolaget till en Kanadensiskt bolag inklusive namnet.

Senare bildades Norton Motorcycles i Canada för tillverkning av nya nostalgimaskiner i små serier.

1931 kom A.J Stevens Motorcycle Ltd. Wolverhampton i ekonomiska svårigheter och köptes upp av Collier & Co i London. Dessa tillverkade Matchless motorcyklar.

Men mycket hade ju hänt före detta. Redan 1874 registrerades Joseph Stevens & Co. Det var ett företag som tillverkade alla sorters skruvar och mindre detaljer i järn och mässing. Förutsättningarna var alltså perfekta för att man, när explosionsmotorn kom skulle kunna sätta igång att tillverka något slags fordon.

Familjen var stor med 9 barn och även i föregående generation var det gott om arvingar. Man skall också veta att en tillverkare på denna tid måste kunna gör alla sorters specialgängor då gängstandard för Whitfords gänga inte blev officiell standard förrän 1841 och i allmänt bruk ca 1860. Gängor var mycket viktiga från den tidens spinnerimaskiner.

Äldste sonen Harry var den som skulle sätta fart på firman i rikting mot motorfordon. Han importerade en motor från Amerika 1894 som hette Mitchell. Denna motor var inte bättre än att den fungerade ibland.

Detta passade inte de krävande ingenjörerna Stevens. Alltså måste man förbättra den. Detta arbete sattes igång och 1897 var man färdiga med en förbättrad motor som gav 1.75 hp.

Man förstod att med hjälp av motorer kunde man driva många olika sorters maskiner i en verkstad. Harry däremot såg man potentialen i att montera motorer på cyklar som vid denna tid var mycket populära.

Man startade nu en firma som skulle ta hand om detta. Stevens Motor Manufacturing Co. I deras gamla verkstad fanns en BSA cykel. På denna monterade man Mitchell motorn för att testa sina ideer. Under tiden levererade man den förbättrade motorn till Wearwell Cycle Co dit man också levererade mängder av detaljer som ekrar, skruvar och andra detaljer till trampcyklar.

Under en period av nedgång i den allmänna ekonomin, blev man tvungna att skilja skruv företaget från motordelen för att det inte skulle påverkas om motor företaget skulle läggas ned. Dock klarade det sig bra tills deras största köpare Wearwell likviderades på grund av att pengar spelats bort.

Detta var orsaken till att Stevens skapade ett nytt företag som fick heta A. J. Stevens Company Ltd. Detta blev förkortat AJS. Nu rullade tillverkningen på och framgångarna på tävlingsbanan var stora. Man hade till slut 114 världs rekord med AJS cyklar.

Man beslutade också att under andra hälften av 1920 börja tillverka bilar och bussar. Detta varade fram till 1931 då depressionen slog till ordentligt om man blev tvungna att sälja AJS och företaget till Collier & Son som ägde Matchless Motor Cycles. Bil och buss tillverkningen gick till Crossley Motors. Stevens Screw Co behöll man tills vidare.

Hos Collier blev AJS det namn som användes när en tävlingsmaskin skulle säljas. Därav kom namnet att sakta dö ut på den allmänna marknaden, medan Matchless blev den cykel som gick ut i mängd.

Collier ändrade sedan sitt företags namn till AMC och senare i början av 70-talet blev det Norton Villiers. Nu svängdes produktionen till Cross/Scrambler maskiner under entusiasten Fluff Brown som var deras försteförare. Han son har sedan återskapat namnet AJS för att sälja allt från Touring till Cross motorcyklar.

Hur gick det nu för skruv företaget. Familjemedlemmarna Jim och Joan beslöt att för 1991 fortsätta i liten skala som Stevens Screw Co. och detta varar tills man säljer eller lägger ned.

Redan 1920 hade man sin egen 550 cc motor. Senare byggdes 1000 cc med vilken man engagerade sig i den tidens tävlingar. Mycket tack vare den genialiske motorkonstruktören Folke Mannerstedt vann man ett flertal världsmästerskap.

Under 30-talet anpassade man sig till marknadens krav på billigare maskiner och 2-takts motorer monterade i mc ramarna. Med lyckade sådana klarade man sig långt in på 50-talet. Med hjälp av världskända namn som Bill Nilsson. Håkan Carlqvist och Torsten Hallman m.fl. slog man in sig på cross marknaden med kraft.

Tyvärr köptes Husqvarna fabrikerna upp, trots ett omfattande tillverkningsprogram, av Electrolux (Werthen) som ej hade något intresse av motorcyklar varför det såldes till den Italienska tillverkaren Cagiva 1986 som även ägde märket MV Augusta.

Det företaget med MV Augusta som första märke strukturerade sedan om för att satsa enbart på MV Augusta, som det heter.

Man sålde då märket Huskvarna till BMW 2007. Här slutar denna historia hittills. Tyvärr är det så att sådana här försäljningar alltid leder till att, och i detta fall, Huskvarna som allmän tillverkare, att fabriken läggs ned. Endast en tillfällig bokföringsmässig höjning av finanserna för Electrolux.

Nu tillverkade man bara kylskåp och liknande för en kortare tid. Den bästa reklamen på den tiden var "Gör som Electrolux, köp Huskvarna". Dock hoppade många konstruktörer och förare av och byggde egna crossmaskiner. Husaberg! Det var dock svårt att hävda sig på köparens marknad gentemot de Japanska drakarna.

Idag återstår av de ärofulla fabrikslokalerna i Huskvarna endast ett mycket fint museum. Synd, Sverige kanske hade haft en MC tillverkare av rang.