sid 4

Till startsida

Teknikmuseum


Handdriven slipmaskin. Ref 1

Pedaldriven borrmaskin. Ref 1

Stans verktyg. Ref 1

Sågblad tillverkat vid Sågen. Ref. 1

Modernare slipmaskin Ref. 1

Den stora svarven. Ref. 1

Gjutmodeller. Ref. 1

Av de 6 bröderna på Brindåsen var det Anton som var den som var mest teknisk. Han byggde upp verkstaden och långt före elens ankomst till Sågen hade han en fotogenmotor stående utanför med en drivaxel genom väggen som över band i taket drev de arbetsredskap han hade skaffat eller tillverkat själv. Om dessa inte gick bra föredrog han handdrivna maskiner.

Pedaldriven borrmaskin. Ref 1

Manuell slipmaskin. Ref 1

Den handrivna slipmaskinen till vänster användes för skärpning av borr och klippverktyg. Borrmaskingen till höger var fotmanövrerad. Det är klart att några större hål gick väl inte att borra i järn men för trä var den säkert alldeles utmärkt.

Klippverktyg för t.ex. sågblad. Ref 1

Hål stans. Ref 1

Med handrivna borrmaskiner tog det naturligtvis lång tid att göra hål i järn. På denna tid nitade man oftast och då var det inte så noga med precisionen på hålen. Därför hade man stansverktyg. Med dessa kunde man ju också gör hål som hade samma form som stansen. Detta var ju viktigt bland skogsarbetarna då man stansade handsågarna.
Så småningom kom ju elen in i bilden, men det är förvånansvärt hur länge de handrivna verktygen användes. Det berodde ju förstås på att utvecklingen av bearbetningen ej gick så fort.

Modern slipmaksin. Ref. 1

Flerspindlig borrmaskin. Ref 1

De första var naturligtvis den eldrivna slipmaskinen samt borrmaskinen med flera spindlar. Dessa blev ju av nöden oumbärliga när man började bygga traktorn, EPA:n och den 4 hjuliga lilla bilen.

Nöden har ingen lag säger man och vid byggena av traktorn måste man ha en redig svar för att kunna bearbeta allt gjutgods som man också fick beställning på. Ju mer man kunde göra desto flera uppdrag fick man och troligen blev deras jordbruk lidande. Förutom denna tungviktare hade Anton en mindre svarv.

Verktyg. Ref 1

Verktyg. Ref 1

Handverktyg hade man många, precis som alla sk hemmafixare har idag på 2000-talet. Antons verktyg var säkert av betydligt hållbarare kvalitet, eller så berodde det på hans handlag att använda rätt sort till varje sak. Här en uppsättning av gjutmodeller som man gjorde. Gjutningen lämnades sedan bort till annan verkstad.

Till startsida

sid 5

Flygplanet
F-AHLE


Närbild på VW-motorn på 40 hk. Ref 1

Man övade sig med ett glidflygplan. Ref 1

Färdigställning för provflygning. Ref 1

Testflygning efter renovering 2003. Ref 1

Sagen hemsida

Det hembyggda planet F-AHLE. Ref 1

Det var en gnistrande kall och vacker vinterdag på Brindsjön. Flygplanet F-AHLE stod och sken i kapp med solen. Lennart höll på med att justera tändningen på Volkswagen motorn och Åke satt i cockpit och kontrollerade att allting fungerade genom att påverka rodren med spaken. Allting verkade vara i ordning och så småningom gjorde man ett antal skutt innan Åke drog på och lyfte. Men det var långt före denna stund som idén att snickra ihop ett plan kom till. Bröderna hade naturligtvis länge drömt om detta. Man kunde inte längre bygga ny utrustning som inte redan fanns färdig och utprovad På femtitalet var det endast ett flygplan som händiga händer med tekniskt kunnande kunde göras. Visserligen var det absolut förbjudet att flyga med hemmasnickrade plan, men regler är ju alltid till för att inte bry sig om. Snarare fick man en ännu större vilja att göra ett plan. Lennart satt på köksbordet och ritade propellerns skruv. Den var beräknad för att ge 50 hkr. Man hade övat sig med segelflyg och från ett sådant plan "stal" man några konstruktionsprinciper. Att man läst böcker om flygplan och deras konstruktion kan man även se på planets konstruktion. Vingens upphängning var sådan att den lätt kunde vinklas så att man fick den rätt i förhållande till tyngdpunkten. Titta på bilden med det två stagen som gick ned i flygkroppen. Detta sätt att placera vingen kallades för Parasoll och användes i Sverige redan av Enoch Thulin på hans modell D. Konstruktionen kom som det mesta på den tiden från Frankrike. Det fanns inga skevroder på den tiden så hela vingen vinklades när man skulle svänga. Nu använde bröderna istället den iden för att få vingen i rätt vinkel för att balansera tyngdpunkten. Genialt och dessutom kunde vingen byggas som en enhet. Den första motorn var en 25 hk VW motor. Det fanns inga andra begagnade på 50-talet. Den var naturligtvis lite svag men byttes senare ut mot en 40 hk.
Om du tittar på planets nos ser man bokstäverna L och Å med en Fogsvans emellan. Alldeles riktigt Lennart och Åke från Sågen.
Det är ju så att byggandet är det roligaste och när allt är färdigt slocknar intresset i någon mån och man längtar efter att flyga ett riktigt plan utan att polisen beslagtar vad man har. Därför blev det utbildning och så småningom hade man flygcertifikat och kunde flyga på riktigt hos närmaste flygklubb.
F-AHLE blev stående. Ett erbjudande från Arlanda flygmuseum om att ställa ut planet i en av hallarna kom. Man lånade ut planet mot att det skulle ställas i ordning. Dock blev det inte något av utställningen och planet blev stående i ett magasin. Bröderna beslöt 2003 att hämta hem planet och renovera upp det. Det tog över 800 timmar att få det i ordning till nyskick och nu finns det att se i Sågens teknik museum.