John som var den 3.dje sonen till Johan Filip föddes 17/1 1899. Han föredrog ? att läsa till läkare och i det yrket utbildade han sig i Uppsala. Hans intresse under utbildning stod till kirurgi, men som marknaden var på den tiden med arbetstillfällen, sökte han sig till provinsialläkartjänster. Hans första arbete var på Västerås sjukhus (Video) som underläkare. Några stora inkomster var det ej på den tiden. Han fick bo på lasarettet. Detta var dock ej så populärt för hans hustru Signe. Nästa steg blev en tjänst i Sjöbo Skåne från vilket den finns filmbilder. Lisbet det första barnet var nu fött. Efter Sjöbo fick han provinsialläkartjänsten i Surahammar under mellankrigsperioden, där han tillträdde tjänsten vid sjukstugan.
I Surahammar har man tydligen fört ett  trevligt liv för filmandet var på sin höjdpunkt och besöken från bröderna i Gävle många. Två barn till kom till värden med Jan och Björn.
Under denna tid fick familjen många kontakter och pga ägaren av Surahammars Bruk ASEA blomstrade umgängeslivet. En sommarstuga, på Trollön vid Vågsjön, byggdes av Bruket och hyrdes av doktorn. Detta var en oas för familj och vänner. En annan bekant i familjen blev Einar Forseth konstnären som har målat altartavlan i Sura Kyrka. Mest känd för Mälardrottningen i Stockholms Stadshus. I Sura använde han ansikten från Suras innevånare för att representera folket, bl. a min Far. Icke omöjligt att han fick en peng i stöd. Konst är konst, men personligen tycker jag att liknelsen kunde ha varit bättre. Far köpte sedan flera tavlor av Forseth som nu hänger hos fars barn. Note. Tänk, jag som alltid trott att Forseth gjorde altaret i Sura. Så är inte fallet enligt VLT feb. 2011 utan det var istället Nils Aaron Berge, men Forseth var nog med på ett hörn. Far är den bakre av de två männen på bilden med nr 10.
Han intresserade sig mycket för silikosfaran, vattenfrågan, skolhälsovård, förebyggande vård och barnkolonier. Allt detta var i sin linda på den tiden. Alla hade ej vatten indraget utan man fick gå till brunnen. Vanligtvis var brunnen belägen i närheten av gödselstacken. Här tog han sina prover och föreskrev sedan ägaren att helst gräva ny brunn eller att ej dricka, utan att först ha kokat vattnet. På bruket tillverkades stora gjutna utrustningar som torrblåstes rena. Han lyckades få genomfört att spola bort sanden med vatten, en åtgärd som väl har räddat många liv. Men enligt far var det inte lätt att komma till tals med ledningen i ärenden som förändrade tillverkningen. Turberkulos och silikos var på den tiden vanlig och var mycket smittsamt. En sådan sak som han argumenterade förgäves för var när Lisjö Gård importerade en "fin" Engelsk tjur utan att kontrollera hälsostatusen. Det slutade trots fars enträgna motstånd mot importen, att hela Lisjös besättning fick slaktas.
Far var mycket intresserad av filmning och sport. Från dessa finns en del filmbilder. Video Lisjö brand, orientering, trollö-stugan, gamla-nya sjukstugan1932.
I villan, Stationsvägen 1, levde vi ett bra liv. Detta var naturligtvis något som skulle ta slut. Bröderna Bellander var häftiga till humöret och accepterade inte att deras åsikter åsidosattes. Far kom så småningom i konflikt med kommun gubbarna på grund av sina åsikter om hem för sjuka (silikos, turberkulos mm) vilket ju kostade pengar och när han insåg att här kommer jag inte längre sökte han sig bort till en annan tjänst.
Nästa plats var Strömsund i Jämtland. Kriget höll på som bäst. Far var mycket förtjust i fjällen och friluftsliv. På den tiden var denna kommun en avlägsen belägen boplats då 150 km norr om Östersund. Här bodde vi i kommunhuset där allt var inhyst. Kommunalkontor, sjukmottagning och bostad för läkaren. Allt beläget strax nedanför tingshuset. Det var de hårda vintrarnas tid och fars bil, en Adler 1.7 1936, försedd med gengasaggregat sedan Surahammar hade mycket svårt att gå igång och många gånger var det tur att huset låg på en liten höjd så att bilen kunde knuffas nedför backen. Vintrarna var en hård tid, men umgänget med Oscar Carlsson, tandläkaren, apotekaren gjorde det lite lättare. Det bästa som hände var när Far hade varit ute i obygden hos någon bonde med getter och kor och fått en ölflaska med tjock grädde med hem. Då blev det strutar med vispgrädde och hjortronsylt. Att använda tjock grädde då var förbjudet då allting skulle levereras till staten. Far var mycket svensk och ställde naturligtvis upp när Finland behövde hjälp med finlandsbarnen. Till oss kom en dag 2, Raili och Olavi, och senare deras storsyster Irma. Fars första åtgärd var att befria dem från binikemasken vilket jag åsåg utan att begripa något. Barnen var dock mycket tåliga och sade ingenting. Om vintrarna var hemska så var den korta sommaren desto skönare. Far var dock hela tiden överbelastad med arbete och långa resor. Till Gäddede var det 25 mil där han hade en undermottagning. På den tiden reste läkaren på sjukresor efter dagens arbete på mottagningen och här var det inget undantag. Dagarna blev långa och vi barn såg ej till Far så mycket. Vad jag kommer ihåg började vredesutbrott allt oftare ske och vi smög undan som små möss. Allt löste sig dock. En sen kväll på vintern började huset brinna. Ute var det kallt som det var i Norrland och brandkårens vatten som togs direkt ur sjön frös. Huset brann ned och det enda som stod kvar var 2 skorstenar och i källaren hämtade Mor konserverade ägg och sylt. Sen bodde vi på hotellet och åt "Biff a la Lindström med ägg", en tid innan familjen fick flytta till en lägenhet ovanpå färgaffären, i backen till samhället. Iordningställandet av sjukmottagning och boende dröjde dock så länge att Far sökte sig bort och vi kom till brukssamhället Grums utanför Karlstad.
Grums var en viktig del i mitt liv, men jag vet inte så mycket om min far. Här fick han arbeta lika hårt som i Strömsund. Enda skillnaden var väl att vintrarna ej var så långa, gengasen försvann och att han köpte en ny bil, Studebaker Champion 1947. En sak med denna bil var att den ansågs för fin för avdrag för resor till patienterna. Enligt kommunen skulle en liten Volvo vara bra nog. Här var det lika långa resor efter mottagningen, som normalt var mellan 40-50 patienter per dag. Sedan resor. Längst bort låg Häljebol där distriktet slutade. I trakten av Strandsågen-Gårdsvik Värmland köpte han en sommarstuga för att under sin pension har en trevlig plats att njuta på. Här samlade han i god "Trollö anda" barn, barnbarn, vänner och bekanta (se Björn). Tiden varade i ca fem år. Nu hade far varit läkare så länge att när han sökte något nytt kom han normalt i första rum. Detta var det uttryck man hade för dem som fick första erbjudandet. Nu hamnade vi i Gustavsberg utanför Stockholm, en på denna tid mycket trevligt samhälle.
I Gustavsberg tjänade den gamla Studebakern ut och den avlöstes under 50-talet av 2 st Rover och en Buick. Sista bilarna i fars ägo blev en Volkswagen typ 1 Saxomat. Den trivdes han inte med i utan sista bil blev en Volvo 140 automat.
Här började förändringens vind blåsa när, efter en tid, mottagningssystemet byggdes om till centraler och läkaren behövde ej längre resa till sina patienter. Nu gällde ambulanstransport istället. Dock när detta var genomfört hade Far haft sin första hjärtattack och pensionerat sig i förväg, samt byggt familjen ett eget hus och där tog han emot sina kvarvarande patienter ett antal år, innan han pga ålder drog sig helt tillbaka. Han avled i ytterligare en hjärtattack i sann svensk anda på gamle kungens födelsedag den 11/11 1982 i som det skulle visa sig alltför hög kolesterolhalt. Begravd i Gustavsberg.