Kvarnbackens Nostalgi o Prylmuseum. Svensk version

Vid en utflykt körde vi med våra motorcyklar till Prylmuseet i Storvik.
Det var lite svårt att hitta. då museet inte ser ut som om det var ett sådant. Platsen var alldeles i utfarten till Storvik och museet är en söt liten stuga som en gång var byns handelsbod. Man har ordnat en parkering utefter avfarten till Kvarnbacken.
Nu mötte oss ägaren Bo Byman och bjöd in oss i entrén till museet. Här berättade han om hur prylmuseet uppstått och dess tidigare historia. Detta medan vi med stora ögon tittade på allt som en gammal handelsbod bjöd ut till sina kunder.

Det finns många olika samlarsaker och det jag berättar här är bara det jag intresserade mig för. Då vi alla i mc gänget är lite till åren kunde man känna igen många saker, med lite distans förstås. Bilden visar de mängder med olika saker som fanns. Observera hyllorna som "hänger betänkligt" under sin vikt i bakgrunden. Observera ställningen med brunt omslags papper försedda anordningen. Sådan ser man inte i dag, men nog skulle det vara bra att ha när julklapparna skall slås in. Dessutom är det ju nästan omöjligt att köpa en pappersrulle. Skall man ha en sådan får man gå till en charkbutik och försöka köpa en rulle, men då blir papperet vitt. Se en annan gammal handelsbod.

Här står ägaren Bo Byman till höger och berättar om lanthandeln. Det kommer alltid minneskommentarer från äldre besökare som samlas på ett ställe som detta. Detta finner jag något irriterande för ägaren kan inte fortsätta med vad han avsett att berätta. I mitten en bild på de plåtburkar som man förr hade allting förpackat i. Ur dessa tog man så mycket som önskades. En strut rullades av det bruna omslagspapperet och fylldes med önskad mängd.

Handelsboden var under sin aktiva tid även telefonstation och växeln syns nere till vänster. Butiker av denna storlek drevs vanligen av ett gift par och hustrun var då även växeltelefonist. Att man samlat gamla telefoner är ju naturligt av denna orsak. De gamla telefonerna som fanns förr var för det allra mesta gjorda i väggutförande. En stor samling av sådana finns på tekniska museet i Stockholm. Konstruktionen var också sådan att de var fullt funktionsdugliga ända fram till dess den digitala/knapptelefonen kom.

En gammal grammofon från tiden före backelitskivan. Ref 1

Alla prylar som Bo Byman har i sin nostalgiska samling har han letat upp i sin omgivning. De allra flesta har han pratat sig till gratis. Detta är ju nödvändigt då man inte kan bli rik på de besökare som betalar den låga entréavgiften. Exempel på detta är den mycket tidiga diskmaskinen. Den uppfanns eller konstruerades av en Fru K Öström. Jag kan tänka mig att allt hennes diskande tvingade fram denna lösning. Riktigt hur den fungerade lyckades jag inte lösa. Andra apparater som ett litet museum alltid får tag i var den gamla tidens musikmaskiner.

Dessa arbetade som en speldosa och hade olika system för att "knäppa" på tongivaren som då kom i vibration och genererade en ton. Ungefär som när man blåser i ett munspel. Denna som jag fotograferat har en plåtskiva med hål upptagna på lämpliga platser. Andra hade långa pappersremsor som drogs fram över tongivaren.

Några gamla motorer som gick enligt varmluftsprincipen samt även den visade ångmaskinen och några dieslar av mycket tidigt datum.

Bymans föräldrar var bilägare på ett tidigt stadium. Här en T-Ford. Ref 1

HM Konung Gustaf V var på besök 1907 i en Benz. Ref 1

Ägarens far som drev handelsboden, var mycket intresserad av bilar och teknik i allmänhet. Det var också han som gav inriktningen till ett prylmuseum för sin son. Här är några bilar. Den första T-Forden i Storvik med pappa Bo Byman bakom ratten. Senare kom en Pullman? som rymde desto fler.

Gustav V kom en gång på besök i byn med en bil som jag borde veta vad det är för märke. Det är en Benz som köptes av Eugene 1907 med Tonneau kaross. Detta är en bild i samband med kungens Hälsingland resa.Notera för övrigt att alla bilarna har samma typ av fälgar. I bilismens barndom var detta den lösning man hade.

I stora utställningsrummet har man samlat de flesta nostalgi sakerna. Här kan man också ana vad Bo Byman är mest intresserad av. Kanske kan man säga, de saker han tror är mest intressanta för de som kommer hit.
En fungerande positivspelare med rörlig gubbe till. Den måste ju vara mekanisk, men jag kommer inte ihåg att han vevade upp någon fjäder. Den kom bara startade.

En gammal motor driven av petroleum och gjord av Daimler. Se även bensin motorn (fotogen) med startveven.
I ett annat sidorum har han samlat leksaker med teknikanslutning. De flesta med lite ålder kommer säkert ihåg Meccano byggsatserna som fanns. Dagens ungdomar kommer väl bara att komma ihåg byggklossar i plast.

Kvarnbackens Prylmuseum Storvik
Höckenströmaren
Sid 2
Tillbaka English version

Höckenström bilen utanför verkstaden. Ref 1

Höckenström
All text och bilder är från Signalhornet 4 1987. Ref 39.
"Höckenströmaren" kallas den, men något riktigt namn fick den aldrig.
När det lokomotivliknande hembyggarnas hembygge registrerades 1910, skrev man kort och gott "Bilen " i handlingarna. Denna bil är bunden till museet för en bevarad detalj. Kylaren.

Höckenströmarn var en seglivad bil, byggd av legendarisk lokförare i Bollnäs. Lars Höckenström och ända till sin död 1928 ansågs han lite udda.

En av orsakerna till det var just hans prat om att bygga en bil. Och han gjorde det!

Lars Johan Höckenström

Detta under seklets första år, då de flesta hälsingeborna ansåg att hästen var både driftsäkrare och mer väldoftande än en automobil.

I Bollnäs pratas det ännu om Höckenström - med allt större respekt. Bilen är en ständig påminnelse om mannens driftighet. Men det var nära att bilen blev bortglömd för gott.
Vid Höckenströms död ställdes den in i ett uthus och dök upp först när huset revs för några år sedan.
Ett halvsekel på torrt jordunderlag hade inte skadat karossen nämnvärt. Karossen var gjord i trä och papp var helt oskadad - liksom suffletten, fortfarande original.

Kylaren till den första motorn som var en båtmotor. Ref. 1

Bilen har renoverats sparsamt. Den andre ägaren, Wiktor Blomgren som köpte hela Höckenströms dödsbo, har just överlåtit bilen till Ingvar Asph som driver ett nystartat bilmuseum på Rehnstedtska Gården i Bollnäs.
Det unika med bilen är att varje skruv - nu tar vi inte i - tillverkats i hälsingebygden, oftast mellan Höckenströms slägga och städ.
Det här har gjort Tekniska museet intresserad av bilen. För Höckenström var det självklart att bilen skulle likna hans kära ånglok.
Karossen består till stor del av papp från det lokala pappersbruket. "Orginallacken" i form av tjära håller ännu.
Och motorblocket, det är också "bonnsmide". Cylindrarna gjöt Höckenström i Arbrå gjuteri. Han bearbetade dem i Bollnäs järnvägsverkstad dit han förstås hade tillträde.
Första motorn var en tvåcylindrig båtmotor från 1918, som ny dykt upp i södra Sverige. Den hade bara någon enstaka hästkraft och folk sade till Höckenström, att det gick snabbare med hästen hade helt rätt.
Men den envise mannen byggde sig för tiden något mycket mer avancerat, en rak fyra med överliggande kamaxel. Den motorn är luftkyld.
T-Fordspecialisten Bengt Hellström i Ljusne har renoverat bilen och är den ende som idag kan starta den ganska tjuriga stöten.
- Det enda fabrikstillverkade jag funnit i motorn är vevstakarna - men de är omgjorda. Det är förlängda T-Ford-stakar, 10-15 mm längre.

Vevaxeln är ett specialbygge i plåt. Förgasaren lär också vara ett hembygge, men under tiden på halmgolvet i uthuset blev den "gamle" bestulen på den vitala delen.

T-Fordförgasare sitter nu i.
-Kamnockarna på den utanpåliggande kammen är ställbara. Här har säkert Höckenström prövat sig fram och jag har inte försökt mig på att ställa om dem.
Varenda mutter hade olika gängor och storlekar och passade bara på sin speciella plats, upptäckte Bengt Hellström när han plockade ihop motorn.

Kamkedjan sitter framtill på utsidan av motorn. En oljefylld burk skötte smörjningen.

I skjulet där bilen sov sin Törnrosasömn bedrev - med den tidens mått - Höckenström avancerad astronomi. Enorma uträkningar samt högvis med ritningar till bilen fanns i skjulet men det mesta i pappersväg brändes och de användbara reservdelarna till bilen såldes en gång i tiden.
Bo Byman höll sig dock framme och fick tag i den jättelika kylaren som låg på slänghögen. Det var Höckenströmmarens ursprungliga kylare, ett långt spiralformat rör.
Höckenströmmaren är idag fullt körbar och går igenom besiktning ua.
Vindrutetorkare saknas med å andra sidan räcker man runt med egna armen.
I princip har bilprovningen dömt ut bilens bromsar men med tanke på marschfarten 35-40 km/tim räcker de ypperligt.
Idag ser nog den fulsnygga bilen lite bräcklig ut, men för att vara byggd på tiden före svetsens inträde är den ett tekniskt mästerverk - Eller hur?

Not. Bilen förstördes i en brand och finns ej mer. De enda kända delarna är kylaren i Prylmuseet och den vattenkylda motorn (den första) som dök upp i en annons i Signalhornet Sept. 1987. Säljaren är dock avliden och barnet känner inte till vart den tog vägen.

Indian 1901-1953
Det var tre kompisar som slogs sig ihop. Hendee, Hedström och Henshaw. Detta var den nödvändiga blandningen av personer för att starta en tillverkning av motordrivna cyklar.
De ville se vad en sådan dög till. Dom slog sig samman. Hendee ville bygga, Hedström konstruerade och Henshaw hjälpte till. Detta hände i Springfield 1901.
Detta skulle bli det enda MC-märke som kunde konkurrera med Harley Davidsson och överlevde ända till 1953. Märket är så omhuldat att det finnas personer som satt igång med tillverkning av delar till i princip alla modeller.
Att köpa en gammal Indian är inget reservdelsproblem.
________________________________
EBE 184 cc 2 hk
med snarkventil 1919. Tillverkades av EBE verken i Åmål. Cykeln var en kopia av Furir och försedd med frikoppling, vilket Furir ej hade, av Carl-Georg Lindkvist. På denna hade han tagit ut patent. Såldes för 500:- vilket var mycket pengar på den tiden.

Furir 118 cc 1915-16.
Tillverkad av Emil Jern i Gävle, som påhängsmotor och blev det den första i Sverige serietillverkade cykelmotorn. 1918 hade man insett att det var bättre med en motor monterad i ramen och tillverkningen flyttades till Stockholm, fick driften på bakhjulet och bytte namn till Colibri.
_______________________________
ÖWA Hillfersmotor
83 cc 1 hk 1925 tillverkad i Tyskland på licens. Kom egentligen från Österrike Motoren Werke Arsenal. Efter WWI tillverkade man denna som ersättning för krigsmaterial. Beslut kom dock att området där fabriken låg skulle rivas. Många länder köpte licens och alla delar och produktionsverktyg som fanns kvar såldes. Dock är oklart hur nedläggningen gick till.

_______________________________
Här finns även ett antal pedalcyklar av olika ålder och modeller. Dessutom en mängd av gamla motorsågar.

Artikel om Widlund i Arbetarbladet

En mycket intressant utställd pryl var TV- apparaten från 1932. Den konstruerades och tillverkades av Helmer Widlund. Tyvärr har idag 2010 ägarna tagit tillbaka den.

Helmer Widlund från Storvik tillverkade en TV och första gången han fick en bild i den var mellan jul och nyår 1932. Under året 1933 provsändes från London fyra nätter i veckan och sändningarna varade en halv timme. Under år 1933 fick Widlund in bilder 52 nätter med varierande kvalitet. Widlund dog 1962.

Men hur kunde en radiotekniker i början av sin bana skapa detta nya medium. Han läste naturligtvis många radiotekniska tidskrifter. Dock behärskade han inte Engelska och var väl då tvungen att begränsa sig till kopplingsscheman i de engelsk språkiga tidningarna, då svenska sådana måste har varit mycket sällsynta.

Efter att ha läst lite om hur Widlund gick till väga verkar det idag förhållandevis lätt.

Radiotekniken kom ju i början av 20-talet till Sverige och många skaffade sig en liten kristallmottagare. Även Helmer byggde sig en sådan och var en av de absolut första som hade en i Storvik.

Det var en tysk uppfinnare Nipkow som hade patent på ett system för att generera bilder från en sändare. Precis som idag fanns det 2 system. Ett engelskt och ett tyskt. Helmer valde det engelska.

Systemet byggde på en roterande skiva och en glimlampa. För att ta emot tv signalen använde han sig av en enkel radiomottagare som han byggde. Det var bara fråga om frekvensen.

Skivan var en al-plåt som han borrade en mängd små hål i vilka i samband med glimlampan som påverkades av tv signalen blev starkare och svagare och på så sätt speglade en bild på skärmen.

Som alla radio fanatiker skrev han naturligtvis till den ansvarige för sändningarna i England vad han sett. Svar kom att det var riktigt och att det var den längst bort liggande mottagaren man visste om.

Allt detta pågick fram till 1933 då man bytte system i England och Helmers apparat hamnade på vinden.

En fotnot till det Engelska systemet är att tack vare denna utveckling fick man på ett tidigt stadium fram en fungerande radar flera år före tyskarna. Detta gjorde att man i god tid kunde förbereda sig innan de tyska bombplanen kom svepande över den Engelska kanalen 1941.

På den övre våningen har Bo Byman även en samling med gamla leksaker.

Här kan man också se ett tidigt solarium. Kanske något farligt då man kunde bränna sig på lamporna.

Kvarnbackens Prylmuseum Storvik
Bilmärket Flanders som museet äger
Sid 5
Tillbaka English version

Bilen av märket Flanders som står i kafeteriams källare. Ref 1

Motorn till Flanders bilen i kafeteriakällaren. Ref 1

En EMF 1912 i fyndskick ombyggd till last. Signalhornet 9/83.

Walter Flanders bilbyggare.
Fritt efter Håkan Ericsson.
Walter föddes 1871 i Vermont som första barn till Geroge och Mary Flanders. Fadern var läkare men dog redan då Walter var 12 år. Detta drog med sig att han måste sluta skolan vid 15 års ålder.

Han började då som lärling på mekanisk verkstad. Han var snabb i hjärnan och lärde sig saker och ting snabbt. Senare fick han jobb på Singer Sewing Machine. Här blev han känd för att kunna fixa saker snabbt i tillverkningsverkstaden. Han var en duktig tekniker. Alltefter tiden gick och Walter arbetade vid olika fabriker fick han rykte om sig att klara av allt snabbt. Detta rykte nådde fram till Henry Ford som höll på att producera de första modellerna av sin bil. Framför allt R, N, S modellerna. Ford hade problem med sina underleverantörer som aldrig levererade i tid och hade dålig kvalitet.

Ford gjorde en provbeställning av 1000 vevaxlar hos firman där Walter arbetade. Dessa levererade och god tid, mest beroende på en slipmaskin som Walter konstruerat. Nu fick Walter erbjudande om anställning hos Ford. Dock var han tveksam till detta då han kanske skulle förlora sin frihet inom affärslivet. Allt detta förhandlades det länge om innan Walter accepterade och blev produktionschef hos Ford.

Walter var dock mycket karriärsugen och agerade aggressivt för att få mer makt över produktionen. Fords ekonomiska expert var orolig att Walter hade ambitionen att ta över fabriken från Ford. Unders sin tid hos Ford byggde Walter upp det rullande bandet på så sätt att tillverkningen ökade drastiskt. Detta för modell N. Läs om N under Torsångs Motormuseum.

Bilarna i början såg mest ut som barnvagnar från den tiden enligt Walter. Han tog på eget bevåg fram en modell som hade både skärmar och fotsteg. Detta godkändes av Ford och försäljningen ökade drastiskt. Det blev stora problem med att tillgodose marknaden med bilar.

Problemet var att försäljningen var cyklisk på grund av årstiderna, och underleverantörer hade problem att tillgodose fabriken med delar. Walter byggde upp ett system där återförsäljarna åtog sig att sälja ett visst antal bilar per år. Nu kunde tillverkarna planera sin produktion av delar bättre och även sänka priset.

Tiden hade nu kommit till att Ford höll på att ta fram sin berömda T-modell. Walter Flanders blev förtvivlad över detta då det skulle gått ut över produktions upplägget. Detta var början till att Walter så småningom slutade hos Ford.

Flanders slutade nu och köpte upp ett annat bilföretag Wayne Auto Co. Och tillsammans med två av sina gamla arbetskamrater Everitt och Metzger startade men ett nytt bilmärke E-M-F som skulle vara outstanding kvalitetsmässigt och bara kosta $ 1200. Flanders var mycket karriärsugen och gav aldrig upp sina grundidéer. Detta gjorde att han med tiden blev tvungen att byta till annan produktion än bilar. Han blev konsult åt företag som gick dåligt. Detta var ett sätt att lättare lägga beslag på mycket pengar utan att satsa egna.

Walter Flanders var den tidens företagsbyggare och var inblandad i de allra flesta bilföretag. Han dog 1923 av skadorna efter en bilolycka.
Läs om Flanders utförligt i galleriet nedan.

EMF Historia

Kvarnbackens Prylmuseum Storvik
Historien om bilkonstruktören Flanders
Sid 6
Tillbaka English version

Everitt
Metzger
Flanders
(EMF)