Svedino Bilmuseum
Text och bilder Björn Bellander 2010
Bilder aktuella 2009
Till huvudsidan  English version

MG WA 1937
MG var ett märke som var känt för sina små midgetbilar. Dessa var komplicerade för sin tid och dyrbara att tillverka. MG koncernen såldes inom bolaget Nuffield till Morris. Här började man bygga bilar av standarddelar. Det dröjde dock ej länge förrän två personer i företaget Lord och Kimber hade olika uppfattningar om en typ av tillverkning som skulle vara en mer lyxig bil. För detta hade man modellen Wolseley 6. Han hoppades att det bara var att sätta på en MG grill för att kunna sälja denna 2.5 liters "Wolseley".  Olika modeller kom som t.ex. SA, VA och WA. Endast ett fåtal tillverkades. Ovanstående bil kommer från Stockholm och köptes av Svedino 1965 då den var i ett bedrövligt skick.

Hanomag Rekord 1934-38
Det var en fabrik som startade redan 1835 och ägnade sig först å tyngre utrustning som lokomotiv och ångmaskiner. Den första bilen kom 1924. Det var den välkända bilen med öknamnet "Komissbrot". Det var ju den limpa som soldaterna fick när man var inkallad och under kriget. Se under Ziegenhagen. Hanomag hade länge gjort diesellastbilar och sålde också ut en personbil med dieselmotor. Denna var omtyckt och sålde bra i Tyskland och även i Sverige. När Volvo höll på med planeringen av PV444 köpte man in en Hanomag för att studera dess fribärande kaross, vilket Volvo också fick. Hanomag upphörde som modellnamn ca 1970, då uppköpt av DaimlerBenz. En orolig tid började för Hanomag Henschel och motortillverkningen såldes till Volvo och produktions anläggningen flyttades till Sverige. Numera ägs 2010 gamla Hanomags produktionslokaler av Japanska Komatsu och man tillverkar tyngre utrustning som grävmaskiner och dylikt.

Mercedes-Benz 130H 1934-38
I början av 1930 började man söka nya vägar att bygga upp en bil. Framför allt berodde det på den verkstadsmässiga utvecklingen om plåtpressning. Porsche var en konstruktör gjort flera olika bilmodeller åt olika tillverkare som Steyr Tatra, NSU, Zündapp och början till Volkswagen som han gjorde på sitt lilla konstruktionskontor. Kända namn är Porsche och Hans Ledwinka. Porsche var ju fram och tillbaka anställd som projektledare hos Mercedes Benz. För denna svansmonterade bil är Hans Nibel mest känd som chefs ingenjör. Edmund Rumpler hade tagit fram en märklig modell med svansmotor, kallad Tropfen-Auto. Detta namn använde även Mercedes på en racing bil, Tropfen-Wagen.
Bilen försågs med olika 4 cyl. motorer 1300 cc, 1500 ,cc och 1700 cc.
samt en 3 cylinders dieselmotor. Dieseln misslyckades och kom ej ut på marknaden annat än som testbilar. Bakvagnen hade pendelaxlar och växellådan låg framför motorn. Detta var egentligen en typisk Porsche lösning som användes på Volkswagens testbilar. Se Autostadt. VW-historia.
Trots att den hade för den tiden goda vägegenskaper, såldes den dåligt, och modellen lades ned efter 1936/37.

Future car 1951
I Borås fanns en man Sigvard Berggren, som fick för sig att bygga en framtidsbil. På den tiden var allt som skulle slå ha flygplans design. Denna bila hade en ram av stålrör och en 100 hk Fordmotor placerad baktill. Med denna åkte han runt i Sverige och demonstrerade den på utställningar, tävlingar och mässor. Bilen var så lång att man på mitten hade ordnat ett litet pentry och plats där man kunde sova. Så småningom började dock Berggren att ägna sig åt sitt riktigt stora intresse Borås Djurpark.

Phänemobil 1912
Denna firma startades 1907 och tillverkade först, som alla på den tiden, cyklar och motorcyklar. Firman döptes 1910 om från Fahrradwerke till bara Werke. Gustav Hiller var ägaren. Deras största framgång blev en trehjuling enligt ovan. Motorn var i början en luftkyld V2 motor på 880 cc. Senare 1912 använde man 4 cyl luftkyld 1536 cc motor. Det var en tungt aggregat som satt längst fram men ändå blev det en konstruktion som  höll. Bilen blev populär för lokala transporter och fanns till långt in på 50-talet i södra Europa. Efter 1925 upphörde personbilstillverkningen och man koncentrerade sig på sin egen lastbil Granit. Efter kriget 1945 nationaliserades fabriken och fick tillverka lastbilar under namnet Robur. När detta hände var Gustaf Hiller sedan länge borta.

Puch 1912
Johan Puch som länge under slutet av 1800-talet tillverkat cyklar, beslöt sig för att starta en firma som etablerades 1889. Nu tillverkade man cyklar och vagnar och 1901 började man ta fram motorer. Bilen kom naturligtvis som ett brev på posten 1904 och nu etablerade men sig i Österrike som en stor och viktig verkstad, fabrik med alla sorters motorfordon på sitt schema. WWI kom nu och dubbelmonarkin Österrike-Ungerns militär behövde mängder av fordon. Även den Österikiska kungafamiljen fick sina bilar från Puch om de inte använde häst och vagn tillverkade av Lohner. Som alla tillverkare av fordon under kriget expanderade Puch kraftigt. Tråkigt nog blev Imperiet besegrat och en kraftig nedgång i beställningarna blev följden. Puch gick på knäna. Bankerna sände då en italiensk ingenjör Giovanni Marcelino för att sätta fart på företaget. Johan Puch hade vid det här laget dragit sig tillbaka. Med Giovanni togs den berömda dubbelkolvsmotorn fram, som dock redan fanns i Italien. Motorn förbättrades och användes flitigt i Puchs produkter. Nazityskland tog ju över i samband med Anschluss och företaget fick specialisera sig på militärprodukter. Arbetskraft fick man från det närbelägna koncentrationslägret Mathausen, ett av de värsta under kriget. Efter kriget blev det flera sammanslagningar, först med Fiat. Under femtitalet levererade man mest motorcyklar, mopeder och scooters. Vid sidan fortsatte militärproduktionen. Österrike blev ju fritt från Ryssland genom att Ryssarna uteblev från ett möte varvid landet fick öppna gränser mot väster. Sedan på 70-talet kom en sammanslagning med Mercedes-Benz samt ett samarbetsavtal med Volkswagen.

Hupmobile 1914
Robert C Hupp började sin karriär hos Olds och Henry Ford innan han startade sitt eget 1909. Han tog naturligtvis med många av de anställda hos Ford och Olds och redan 1913 hade han tillverkat 13000 bilar. Till 1924 tillverkades bara sidventilsmotorer och sedan erbjöds en 8 cyl. eller en 6 cyl bil. Man var nu inne i depressionsåren och stora ansträngningar gjordes för att ta fram en modell som skulle slå hos köparna. Från Huppmobile kom Volvos produktionschef, Ivan Öhrnberg 1933. Han hade redan 1926 utvärderat Volvos testbilar. Designern Raymond Loewy kom med en annorlunda bil med inbyggda strålkastare och 3 delad vindruta. Denna modell kunde dock ej vände försäljningsminskningen och fabriken blev tvungen att stänga i 18 mån. Man hade också köpt pressverktygen till Coord 810/812. Jämför utseendet på Hupmobile Skylark 1941 med original Coord. Graham Paige skulle tillverka denna bil men på grund av stora förseningar förstördes det i början stora intresset och fabriken stängdes i oktober 1940. Efter kriget blev man underleverantör till övrig bilindustri.

Seneca 1920
Denna bilmodell tillverkade i en liten stad Fostoria i Ohio och liknade mycket en T-Ford men hade 28 hk motor mot T-Fordens 20. Dessutom kostade den nästan dubbelt upp. Bilen hittade Svedino på en större gård i Revsund där den stod undanställd. Den köptes och renoverades på Svedino sätt.
Denna tillverkning etablerades av J.H. Jones och några medhjälpare som ställde upp med pengar. I början tillverkades 4 olika modeller till ett lågt pris om ca $675. För denna tillverkning hade man skaffat den gamla lamp- fabrikens lokaler. 293 bilar byggdes detta år. 
Man döpte nu om företaget till Seneca Motor Co för att bättra på imagen. Företaget lyckades överleva tills dess Henry Ford började med sin mass tillverkning i liner. Den sista bilen kom ut 1924. Det är osäkert om bilen benämndes Seneca från början.

Renault 1923

Mercedes 290-320
Dessa modeller fanns åren 1936 och 1937. Bilarna byggdes med olika karosserier, 2 dörrars eller 4 dörrars. Dessa benämndes med olika bokstäver. Se min text från Mercedes Benz museet. Typ C var kabriolet modellen. Bilarna var populära hos den Tyska officerskåren. Ju finare Mercedes man kunde åka med mellan staberna, desto högre status. Se den Mercedes som Göring hade i sitt garage på min sida om Sinsheim veteraner. Cabben var manuell men dock isolerad som var vanligt på tyska bilar. Notera det blanka däcket.
 

Adler Autobahn 1938
Adler Autobahn är en mycket intressant bil. Den kom med Airflow stilen som alla trodde på, men ingen köpare ville ha. Bilen hade 6 cyl. 2500 cc och framhjulsdriven. En sådan  annonserades i Classic Motor 2003 från Norge. Helt nedrostad utan motor. Alla som har ägt framhjulsdrivna Adler vet att de ej hade någon vattenpump. Motorn var monterad med växellåda framåt och fläkten/generator drevs av kilrep alldeles framför kopplingen. Det kilrepet var delat! Dessutom hade den kvartselliptiska bladfjädrar monterade i bilens längdriktning med bakre fäste i bakaxeln och främre ungefär i höjd med mittre dörrstolpen. Fram var det 2 bladfjäderpaket tvärs som bildade hjul upphängningen, en över växellådan en under. En mycket intressant konstruktion. Bl.a. behövde inte ramen gå över bakaxeln.


DeSoto 1934
DeSoto var ett märke som startades inom den blivande Chrysler koncernen. Man valde att knyta ihop bilnamnet med upptäcktsresanden Hernando de Soto. Carl Breer arbetade med utveckling hos Chrysler och var intresserad av en design som var aerodynamisk. Kanske man inte 2010 kan kalla bilens utseende för detta med andra kriterier gällde på 1930-talet. Då var man mer intresserad av att göra något som skulle locka kunder. Bilen fick i motsats till det vanliga i Amerika en självbärande kaross och kunde erhållas från 1934 med 6 eller 8 cylinders motor. Modellen sålde dock dåligt och designen behölls endast fram till 1938 trots att man utrustade den med mycket extrautrustning. DeSoto var den billigare modellen då man även sålde en Chrysler Airflow. Tillverkningen av märket DeSoto upphörde 1960 under den lågkonjunktur som kom då även Edsel och andra märken försvann. Man skall dock veta att i Amerika förvann endast namnet större delen av en DeSoto uppstod med ett annat märke i nosen.