Junkers Ju 52

Länkar

Junkers Ju-52

Hannover flygmuseum

Sinsheim museum

Junkers Ju-52 Kallades även för Tante Ju.
Tillverkades först 1936. Utrustades med 3 st BMW132 som gav 725 hk och max hast. 264 km/h. Produktion 5500 ex. Den första versionen 1931 hade endast 1 motor och piloterna var tvungna att krypa in genom kabinfönstret framifrån. En liten "Brooklandruta satt framför för att hindra oljan att träffa piloterna. Du kan se ett sådant exemplar på Luftfarhtsmuseum i Hannover i deras stora utställningshall. Se bild. Detta museum satsade också på att föra hem 4 st som sjunkit i den Norska fjorden utanför Narvik. En intressant video finns om detta. Efter kriget tillverkades flera hundra nya i Spanien där Tyskland under Spanska inbördeskriget hade utprovat planet genom krigsmaterielhjälpen till Franco. Planet användes också av de Tyska fallskärmjägarna när Kreta intogs. Max Schemling som ett kort tag var världsmästare i boxning hoppade som soldat ur en Ju-52 över Kreta och överlevde kriget.

Det är fantastiskt att detta plan som under årtionden stått utanför Svedino museet äntligen har fått komma under tak. Svedino är dock inte den organisation som renoverar mer än absolut nödvändigt. Planet är nu nymålat och ser riktigt fint ut för en besökare. Man kan inte komma upp och se hur det ser ut inuti. Notera anläggningen för oljekylare under planet. En för varje motor. Ett plan saknas i hallen och det är en Canberra byggd i Canada som lagrats någon annanstans.

Länkar

The SAAB 35 Draken

Krigsarkivet Nov 05

Drakens historia börjar med den svenska insikten att man var tvungen att ha ett flygplan som kunde bekämpa de höghöjdsbombplan som var under utveckling i Sovjet. Draken skulle kunna flyga på 13000 m höjd med överljudsfart, landa på krigsflygfält och vägar. Kort start och landningssträcka. Ca 800 och 600 m. Dess designer var Erik Bratt på Saab. Man började redan 1949 att projektera detta plan. Detta var före J29 som började levereras först 1951. J35 flög för första gången oktober 1955 och kom till flottiljerna 1960. Utvecklingsmodellerna nådde bokstav F och produktionen upphörde 1974. En del plan exporterades, till Finland, Danmark, Österrike och 15 byggdes av Valmet. I sistnämnda land finns de fortfarande i drift, 2004. NASA i Amerika har några för testflygning och dessutom finns det åtminstone ett plan i privat ägo. På Duxford historiska flygfält finns ett plan donerat av Svenska flygvapnet. I Danmark utanför Aalholms museum står ett sorgligt exemplar utställt. Planet tjänstgjorde under 46 år och 615 exemplar byggdes. För att testa denna idé av sk supersonic karaktär byggdes ett mindre plan, lilldraken, vilket kan beskådas på flygmuseet Linköping.

Jag minns att i slutet av 50-talet hade flygvapnet en jubileumsuppvisning över Stockholm Då hade man bland alla andra även skickat in Lilldraken som flög ganska högt och gjorde ett antal rollar innan det försvann. Det finns även en sk training mockup för utbildning av piloter. Planets utformning fick en sk dubbel deltavinge där den inre tjockare delen gav planet möjlighet till höga hastigheter, plats för landningsställ, vapen och gott om plats för bränsle. Den yttre delen gav planet goda lågfartsegenskaper. Bild till vänster är från 2007 och ett av flygvapnet restaurerade plan. Det är i "mint condition" och utomordentligt fin. Något för en entusiasts öga att se. Allmänt sett var Draken en mycket lyckat konstruktion och hade en god utvecklingspotential.

Tillbaka
English version

Länkar

Saab J29 Tunnan

SAAB 1101

Me P1101

Historia

J29F Renovering

Roy Fröjdh's webbsida

Saab J29 började projekteras 1945. Serieproduktion kom igång 1950 och de sista planen levererades 1956. Den första flygplanstypen som Tunnan ersatte var A21 propellerversionen 1953. Tunnans design är egentligen ett tyskt projekt med ett pilvingeplan. Messerschmidt P1101. Segrarmakterna delade och tog tämligen friskt för sig från de besegrade. Projekt P1101 kom en Saab ingenjör över (köpte?) ritningar och protokoll på skumma vägar över i Schweiz. Dessa överlämnades till Saabledningen. Lars Brising, då chefsdesigner på Saab, lade fram flera förslag med detta som underlag. På så sätt blev det en J29 av Messerschmidts påbörjade projekt. Tunnan blev den beundrade nationalklenoden som hela Svenska folket var stolta över. Trots det dolda ursprunget var Tunnan ett mycket bra plan för sin tid och gjorde tjänst till 1965. Av Tunnan byggdes 661 exemplar. Då de svenska piloterna ej var vana vid dessa avancerade flygplan ställdes höga krav på utbildning. Detta drog med sig att 230 plan förlorades i olyckor och i dessa, många med förlust av piloten. Olyckorna anses vara orsakade av att man ej hade någon 2-sitsig skolversion. Projektet tunnan var då så komplicerat att man ansåg att det ej fanns någon lämpligt svensk testpilot utan en Engelsman, Bob Moore, anställdes 1947 att hantera detta arbete.

Den första flygningen skedde 1948. J29:an är väl känd för minst två saker. Världsrekord på bana och tjänstgöringen i Kongo. Denna Kongosession slutade dock ej bra för planen utan de kvarvarande  planen flögs aldrig hem utan sprängdes när uppdraget avslutats. Vid ett flygbesök i Italien skadades ett plan och skänktes bort då det ansågs för dyrt att reparera på plats. Den svenska flygledningen insåg på den tiden ej det kommande historiska värdet i gamla utrangerade plan. Skjut sönder eller elda upp dem. Hade man kunnat sälja äldre svenska plan av olika modeller kunde Flygvapenmuseet idag 2007 fått in tillräckligt med pengar för att driva museet på en hög nivå, till gagn för svensk historia. Som tur är finns det många av tidens tand påverkade plan kvar för att entusiaster skall kunna renovera något exemplar. I Sverige finns 2007 endast en flygande J29:a, renoverad genom donationer. Se vidare under länken flygminnesmärken. Endast ett land köpte Tunnan och det var Österrike. Man köpte begagnade plan som fick en fullständig genomgång och de Österrikiska piloterna utbildades i Sverige. Än idag talar Svensken med stolthet i rösten om J29 Tunnan som gjorde Svensk Flygindustri känt i världen. Och så är det.

Tillbaka
English version

 

SAAB A32 Lansen

Länkar

A32 Info 1
Greg Goebels

A32 i Amerika 1

A32 i Amerika 2

Projekt A32

Saab A32 Historia 1

SAAB D22 Computer 1

SAAB D22 Computer 2

I början av 50-talet skiljde man på militärplan för olika uppgifter. Nattjakten hade sin Venom J33, Jaktplan J34 Hunter. Sverige hade då Saab B18 och B17 som var bomplan. Propellerdrivna och alldeles föråldrade. Man hade också kommit fram till att ett bombplan måste, för att vara effektiva, kunna bära stor bomlast, kunna flyga högt och fort. Detta hade inte lilla Sverige råd med. Istället gick man på linjen attack eller som det hette under kriget störtbomplan. Visserligen hade man tidigare använt J21A för detta. Denna typ var dock ej lyckad. Se tidigare text om J21. Attack plan kunde för sin tid bekämpa specifika mål med stor träffsäkerhet. Saab fick i uppgift 1946 att ta fram ett lämpligt plan. 1949 var planet konstruerat och det kunde börja byggas. För att kunna bygga ett modernt militärplan insåg Saab att man inte längre kunde sitta och rita samt beräkna för hand. Detta skulle ta för lång tid. Dessutom skulle det vara svårt att få detaljerna att bli utbytbara. Man var tvungen att gå över till att måttsätta i ett koordinatsystem. För detta började Saab att ta hjälp av den tidens datorkraft tillsammans med Ericsson. Så småningom byggde Saab datorer som fick bl.a. namnet D22. Till Draken användes denna dator. Utvecklingen gick dock så fort inom detta område att Saab blev omsprunget och sålde senare hela konceptet till Ericsson. Vem minns den blivande skoldatorn "Kompis". Attackplanet utvecklades så småningom till Saab A32 Lansen och provflögs första gången i november 1952. Det var kutym i Sverige att ge militärplanen ett "nickname". På en Saab Safir provades vingarnas lutning med en vinkel av 35° i halv skala. Under tiden arbetade STAL i Finspång på att utveckla en motor till detta plan. Den kallades för Dovern. Detta var namnet på en sjö utanför Finspång. Motorn långtidstestades uppe på berget alldeles utanför Finspång och monterad på ett Avro Lancaster plan från WWII som man köpt. Dessa testkörningar skedde tidvis dygnet runt och Finspångsborna hade vissa svårigheter att sova.

Man accepterade dock detta för den goda sakens skull. Vid demokörningar demonstrerade man motorns hållbarhet genom att kasta in isbitar i luftinsuget. Detta kunde göras pga att rotorbladen var gjorda i ett anpassat rostfritt stål. Det skulle dock visa sig att man ej nådde en tillfredställande effekt och för vidare utveckling skulle kostnaden stiga för mycket. Det beslöts att istället satsa på Rolls-Royce Avon som användes för det seriebyggda planet. Planet hade som standard försetts med 4 st 20 mm kanoner. Dessa hade man dock stora problem med pga motorinsuget tog in gaser som smutsade ned rotorbladen. Dessutom kunde patronerna också störa. Dessa kanoner användes mycket sparsamt ibland inte alls vid utbildningen. Jfr problemen med Hawker Hunter. Patronutkast gjordes ur hål för resp. kanon. Försök gjordes också med styrplåtar utanför noshjulets öppningsplåtar. Se bild tv. Krutgaserna ledde man till ett hål längre bak? Någon riktigt säker lösning blev det dock ej då jag på olika museer sett olika lösningar. Bild från F15 Söderhamn (Ref 1). Men i princip var tiden förbi för kulsprutor och kanoner. Planen utrustades med raketer vilket var bättre både för ett jakt- och attackplan. Kanoner kunde hängas under vingen. Mitt under planet finns en större bulb som tillhörde en extratank. Den måste få en skyddsbeklädnad, mot patronerna, av neoprene. Som alla militärplan utvecklades A32 Lansen kontinuerligt med olika versioner som nattjakt, jaktplan och olika beväpningar. Några plan såldes ej till andra länder men 3 plan hamnade i Amerika på olika vägar, 1 plan skänktes till Frankrike och ett till Spanien. I Sverige finns ett flygande, nyligen renoverat samt 1 på vardera flygmuseum i Linköping och Söderhamn. Läs mina länkar. Mellan åren 1955-58 levererades 287 Lansen som då ersatte B18. Lansen blev ett långlivat och omtyckt plan som flög i tjänsten ända fram till 1987 och användes därefter som målbogseringsplan. Detta är tydligen ödet för varje plan som tagits ur ordinarie tjänst.

Tillbaka
English version


SAAB J37 Viggen

Länkar

Datum i Viggens historia

Saab 37 Viggen
 

Viggen blev ett av de absolut kraftfullaste krigsflygplan som har byggts. Något liknande plan kommer Sverige aldrig mer att beställa. Jag hjälpte en gång till på Mantorp Park att organisera underhållningen, vid en dragracing tävling. Det var på den tiden då Canon hade en dragster. Då hade Mantorp Park hyrt in en Viggen för uppvisning. Det var fullt på läktarna, solen sken och temperaturen låg väl på 26°, all dricka, all glass var sedan länge slutsåld, i urinoarerna var det översvämning. I uppehållet kom Viggen in över banan, kanske på 75-100 meters höjd, med lägsta fart gungande lite grand i ca 30° vinkel, efterbrännaren slogs på strax före startlinjen. Ett dån utan like. I sann dragsteranda stod planet still någon halvsekund innan det med en imponerande dån stack rakt upp. På gridden uppstod nästan som en tromb, lukt av fotogenliknade avgaser, och under läktarna blåste alla tomburkarna bort, tjejerna gömde sina ansikten i händerna och de något överförfriskade grabbarna tjöt i hänförelse. Det var ett sådant där underbart tillfälla som bara händer en gång i livet.

Viggen skulle ersätta Lansen och FFV (Försvarets flygförvaltning) lade redan 1961 in direktiv till Saab för ett plan med JAS egenskaper. Det här planet skulle ha en Pratt&Whitney motor som vidareutvecklades vid Flygmotor. Den gav till slut en dragkraft 7415 kp och 13125 med efterbrännkammare. Olika källor anger olika tal. Jämför detta med Lansens 4880 resp 6500. Viggen flögs första gången februari 1967 av Erik Dahlström. Pelle Pellebergs flög planet med dess nya motor 1974. Planet hade sådan facilitet att det kunde backa. JA-37 började serietillverkas september 1971. Försök gjordes att sälja den till Danmark, Norge, Holland och Belgien och Indien. Dessa Natoländer köpte istället Amerikanska F16. Till Indien som var på gång fick man ej exporttillstånd pga av den amerikanska motorn. Från 1997 började man att uppdatera planet främst på datorsidan. Det berodde på att JAS Gripens försenade leverans. Totalt beställdes 149 plan. Dock på grund av det kaos som utbröt i samband med de olika försvarsbesluten och neddragningarna finns ingen siffra om hur många plan som kom till förbanden. Tillverkningen avslutades 1990.

Tillbaka
English version
 

SAAB 105 SK 60

Länkar

Wikipedia Sk-60

Saab 105 in Swe Air Force

SAAB 105 video
 

1956 började SAAB leverera Draken till flottiljerna. Nu var det dags att sätta Erik Bratt i arbete med något nytt. Man hade tänkt sig ett direktions plan, kanske lite sportplan för eventuella andra typer av kunder. Det blev naturligtvis en liten Drake (J35), eller en utveckling av "Lilldraken" Saab 210, fast med två motorer. Den här förstudien blev färdig 1958. I samma veva framkom det att flygvapnet behövde ett nytt skolflygplan för att ersätta SK-61 Scottish Aviation Bulldog. Det skulle också kunna användas som lätt attackplan. Dessa önskemål gjorde att man införde en "normal vinge" och lade till en hög   stabilisator. I vilken ordning denna förändring gjordes vet väl bara Erik Bratt. Dessutom fick planet en heltäckande akrylglas huv. Det egentliga utvecklingsarbetet började när man visste att den skulle kunna gå att sälja och det var 1960.

Många förändringar gjordes. Det är svårt att tillgodose Kungliga Flygförvaltningen (KFF). 1963 bytte man till starkare motorer i samband med första provflygningen. Hittills hade planet kallats för SAAB 105 men fick nu beteckningen SK-60. De första serietillverkade började levereras 1965 och de 150 beställda planen var färdiglevererade 1968. Saab 105 tillverkades totalt i 190 exemplar, av dessa var 40 st export till Österrike försedda med betydligt starkare motorer från General Electric. Planet har efter man åtgärdat en del svagheter på de franska motorerna visat sig tillfredställa flygvapnets krav. Efter en uppgradering av motorerna till RM15, William-Rolls FJ44, beräknar man att planet kommer att vara i tjänst fram till ca 2015.

Tillbaka
English version
 

Gloster Meteor

 

Länkar

Gloster Meteor

Meteor G41

All about early jets

Article of Gloster Meteor

Detta plan köptes av Svensk Flygtjänst. Det användes eventuellt som målflygplan och var ombyggt till en tvåsitsig version.

Även England hade redan före kriget börjat utveckla jetmotorer. En flygofficer Frank Whittle hade redan 1929 idéer om ett jetdrivet plan. Detta var ungefär samtidigt som man i Tyskland experimenterade med denna typ av motor. Dock då det ännu ej fanns tillräckligt värmebeständigt material gick allt på sparlåga, så ock i England. Visserligen fick projektgruppen med Whittle en del pengar att fortsätta sin research. Whittle var en envis person och startade en firma att driva hans patenterade idé. Whittle Unit. Man fick 1939 underrättelser om att man i Tyskland kommit långt med samma typ av motor och därför beställde Engelska flygministeriet en prototyp på ett jetmotordrivet plan, men projektet fortsatte på en låg nivå då England var fullt upptagen att mota den Tyska bombningen 1940 och 1941. Planet som man diskuterade skulle ha två motorer. Detta på grund av att man inte fick en tillräcklig dragkraft i en. Trots motgångar beställdes 12 st prototyper som kallades för Meteor. De första hade endast en motor för test, kallad G40. Detta plan kom ej upp i luften förrän 1943. Planet fick en topphastighet av endast ca 550 km/h, vilket ju var långt sämre än motsvarande propellerplan i tjänst. Motorn utvecklades nu hos Whittle och gav till slut planet en topphastighet av ca 750 km/h. Nu började det bli allvar med utvecklingen och Rolls Royce kom med, medan tillverkning av plan lades ut på Rover fabrikerna. Rover var dock inte det rätta stället för denna utveckling och projektet stannade mer eller mindre. Nu hade Rolls Royce nya idéer och ville ta över projektet. Man bytte till sig detta och gav Rover istället en pansar tillverknings enhet i utbyte.

Nu blev det lite bättre fart och Rolls tog fram en motor som gav 10,2 kN dragkraft. Man hade nu kommit på hur en jetmotor skulle vara konstruerad. Utvecklingen av ett plan hade tidigare legat hos deHavilland lades nu ut på flera tillverkare. 1944 kom de första planen ut på en flottilj med nummer 616. Man var dock ännu ej säker på det nya planets förmåga så det släpptes ännu inte utanför Englands gränser utan fick i uppgift att bekämpa V1 raketerna. Man skall veta att planet ej hade bränsle för längre flygtid än ca 1 timme. Planet var försett med 20 mm Hispano kulsprutor i nosen. Dessa var osäkra och låste sig ofta. Den första V1:an bekämpades medelst sk vingtippning. Nu kom den första serien Meteor I produktion. Kriget gick nu så bra med befintligt material att man aktade sig för att sätta in detta plan i allvarligare uppdrag. Det fick nöja sig med uppdrag mot fienden på marken, ground attack. Det fick ej flyga in över krigszonen, då man fortfarande visste att dess motor var för svag för att ta upp strid mot Tyskarnas Messerschmidt 262. Efter kriget gick utveckling snabbare och ett flertal modeller kom fram. Planet blev också mycket populärt att sälja till andra länder som Brasilien, Danmark, Belgien och Holland. Sverige köpte aldrig några trots att man hade utvecklat en spaningstyp. Man köpte istället den sista modellen av Spitfire. Beslutet var nog riktigt då flygtiden för svensk spaning låg på många timmar och Meteor planet fortfarande hade alltför kort flygtid. Gloster Meteor tillverkades fram till 1955 i 3924 enheter och var i tjänst inom RAF fram till 1970. Planets osäkerhet visade sig i att 450 piloter dödades under dess tjänstgöringstid.

Tillbaka
English version


J34 Hawker Hunter

Länkar

Historia

J34 in detail
 

Svenska flygvapnet var lite i knipa. Det plan man väntade på var J35 Draken och det planet var flera år försenat. Man beslöt då 1954 att köpa J34 Hawker Hunter från England. De jaktplan Sverige hade under denna tid var kvarvarande exemplar av J29 Tunnan och jaktversionen av Vampire. Utvecklingen gick ju i rasande fart i världen. Dessa var då underlägsna. Kalla kriget blev allvarligare och allvarligare. Hawker Hunter hade levererats i större mängd till RAF från 1950, men ej till något annat land. Planet var ej utrustat med radar och efterbrännkammare.  Kontakterna mellan Sverige och England var mycket goda och flygvapnet beställde 120 plan. Tro det eller ej men alla dessa levererades i tid, mycket ovanligt på den tiden. J34 var ej riktigt färdigutvecklad när leveranserna anlände till Sverige. Planets kanoner förstörde luftströmmen till insuget i vingroten vilket gjorde att motorn tappade dragkraft.

Dessutom gjorde utkastet av patroner att dessa kunde åka in i kompressorn. Detta löstes senare på så sätt att en behållare byggdes där patronerna samlades in. Dessutom smutsade krutgaserna ned kompressorns vingar. Hur man löste detta har jag ej lyckats få reda på trots frågor vid varje flygutställning som jag besökt. Se vidare Lansen. Detta var naturligtvis en militär hemlighet av stora mått. Man gjorde försök med att bygga in en efterbrännkammare, men projektet avbröts på grund av Drakens nära leverans. Planet användes fram till 1960 då det fasades ut ur krigsorganisationen. Kvarvarande exemplar finns på museet i Linköping, Söderhamn och ett numera under tak på Svedinos museum i Ugglarp. Det finns ett flertal privata flygande plan i världen. De flesta köpta från det Schweiziska flygvapnet. Av dessa finns åtminstone ett i Sverige.

Tillbaka
English version


Douglas AD-4W Skyraider

Länkar

Skyraider info

Hos Svensk Flygtjanst

Skyraider Video

This unit sold to Sweden

Skyraider pictures

Detta plan som är ett av de 12 plan som köptes av Svensk Flygtjänst efter 1962 och var där i tjänst fram till 1970. Planet som var utrustat med en 2 raders stjärnmotor från Wright Cyclone R3350 vilken gav hela 2700 hk.

Produktionen upphörde 1957 efter att 3180 plan producerats. Planet konstruerades  1944 och flög för första gången 1945. Det kom alltså för sent för WWII men lagom till Korea kriget. Det var väl skyddat mot markeld och känd för sin motståndskraft. Dock inte lämplig för sk dog fights utan användes som störtbombare i sin aktiva tjänst. Under Vietnam kriget användes en modell som "Early warning plane", vilket innebar  att det var utrustad med radar, flygande högt över sitt skyddsobjekt som kan ha varit hangarkryssare.

Tillbaka
English version


Sabre F86 D

Länkar

Scrap F86 Sabre

OBS bilden visar två plan. Vingarna är demonterade. Det var denna typ av plan som slogs mot Nord Koreas Mig 15. Just denna modell är försedd med radar i nosen och ser därför lite annorlunda ut än originalet.

Tillbaka
English version


F104 Starfighter

Länkar

Starfighter

Lockhead F104

Friends of Starfighter

Lockhead Starfighter kom till på den tiden då man ännu kunde knyta konstruktionen till en viss person. Detta var ett förhållande som med de plan som kom fram långt senare inte gick att göra, då planen utformades av stora team som hade var och ett sitt specialområde. J. C. Kendall  som arbetade på Lockheads sidoföretag "Skunk Works" fick i uppgift att ta fram ett plan då USAAF:s piloter hade stora klagomål på stridsflygplanen under Koreakriget. Orsaken var naturligtvis Nordsidans tillgång till det Ryska planet Mig-15. Han åkte till Korea och samtalade med piloterna om vad det var för ett plan de ville ha. De främsta kraven var "mycket snabbt och kunde stiga fort". Allt detta berodde ju på om man kunde få tag i en motor som var tillräckligt stark. En sådan var på gång hos General Electric benämnd J79. Planet var det absolut modernaste som fanns på femtitalet. Det kom inte i tjänst förrän 1958. På grund av kraven på supersonic, dvs dubbla ljudhastigheten. De små vingarna hade man problem med för hög landningshastighet. Detta löstes på ett mycket flott sätt. Man tog ut luftström från motorns kompressordel och ledde den luften till flappsen på vingens bakkant på detta sätt fick man större lyftkrafter och kunde sänka landningshastigheten.

Planet var i strid över Vietnam dock inte i några sk dogfights. Det såldes till många länder bl.a. Norge och Danmark. Det var svårfluget och många olyckor skedde med dödlig utgång för piloten.   En av orsakerna till detta var att raketsolen med föraren i början sköts nedåt. Detta ändrades sedan då man konstruerat en raketstol som kunde skjuta upp och över stjärtfenan. Planet togs i Amerika ur tjänst 1969, medan det fanns i t.ex Italien ända fram till 2004. Fyra plan finns i privat ägo. Totalt byggdes av olika tillverkare t.ex. Fiat, Fokker, Messerschmidt och Mitsubishi 2387 plan.