Om innehållsförteckning saknas klicka på ovan "Länk till huvudsida". Alla bilder kan förstoras. Återgå genom att stänga sidan.

Det hade länge snurrat i mitt huvud att skaffa mig en oldtimer MC. Jag är ju medlem i MCHK Mälardalen. Där trivs jag bra. Varit medlem sedan 2003 och med en cykel från samma år kändes det nästan som ett krav att skaffa något äldre. Man måste ju komma med i gänget. Det tar förstås ett antal tiotals år innan stämpeln nybörjare försvinner. Alla andra med Triumph, AJS, Matchless, Norton och andra som hållit på med gammelhojar sedan 50-talet kommer väl alltid att titta ned på mig nybörjare. Man får väl utnyttja klubbens möjligheter istället och vara en snäll medlem i ledet.

En dag fanns det en annons om en Sarolea från en by utanför Vara, Vedum. Det var en äldre gentleman som skulle sälja av sin 350 Salorea. Han har även en 600 sida med sidovagn. Priset var av det slaget att jag kunde klara av det utan att behöva pruta. Dock var det inte prutbart. I mina ögon var den gamla "damen" en skönhet. Väl iordning gjord. Det blev kärlek vid första ögonkastet och summan 23000:- var ej överdriven. Jag åkte hem för att som det heter tänka på saken. Jag visste dock att jag var såld. Jag ringde Alf Eng 2 dagar senare och bokade hojen och kom överens att komma ned helgen därpå. Nu blev det inte så för Alf ringde och sa att han var sjuk.  Det fick bli efter ytterligare en vecka. Jag hyrde en skåpbil i Fagersta från Mitsubishi säljaren. Den drog fantastiskt lite diesel, för att vara ett sådant vindfång. Alf väntade på mig. Han hade sagt att han ej hade batteri och att tanken var tom på bensin. Detta borde för en vanlig köpare ha ringt massor med varningsklockor. Tank som läcker och dåligt tändsystem. Men som tur var båda under kontroll. Det obligatoriska kaffedrickandet tog vid under glatt samspråk med som vanligt mig själv som huvudtalare. Det är konstigt att folk inte kan hjälpa till med att tillföra konversationsämnen. Batteri och bensin hade jag med mig och tyckte väl att han kunde demonstrera att cykeln startade. Alf fick igång den och gjorde en sväng av sådan art att jag förstod att han hade kört mycket motorcykel. sedan stannade den och jag fick ej tillfälle att prova. Cykeln hade varit försäkrad hos MCV så jag var tvungen att besiktiga den åter hos Kenth i Lisjö och under tiden hade jag en korttidsförsäkring. Foton tog jag själv och körde på min skrivare i fotokvalitet enligt alla sorters MCHK-regler. Kent skrev att det var en hoj av äldre renovering. Inget märkvärdigt alltså. Detta skedde den 30 Juni 2005. Nu kunde livet med Sarolea börja.

Nästa Sista

Sarolea 350 1951 Översiktbilder

Nu skall ju alla veta att så mycket mer kan man inte skriva om det inte var så att mekandets period nu startar.
Efter sökande på internet och kontakt med MCHK i Stockholm fann jag snart att under lag för detta märke var det mycket tunt med. En del underlag hade MCHK annat fick jag från en Sarolea 600 1950. Jag ringde också en del telefonsamtal till kända Salorea ägare. Med förfrågningar om cykelns funktion och hur den fungerar, erfarenheter osv. Det visar sig dock att  någon djup specialisterfarenhet kan de ej dela med sig. Inte någon kan ge besked på en specifik fråga. Vanligtvis blir det mycket hummande som vanligtvis slutar med att ring den eller den. Han kanske vet. Man kan dock på möten och träffar prata en timme om Salorea och lägga ut texten om märket.
Som motvikt till allt detta kommer denna artikel att handla om en Saroleas mekaniska komponenter och hur jag mekar med min hoj. Med bilder och text som underlag. Detta kanske kan komma till nytta för många Saroleaägare, som sådant, förhoppningsvis till nytta, glädje och som räddande ängel för alla som ej vet hur man (jag) skruvar ned och ihop en Sarolea.
Men först lita prat om överblicksbilder.

Cykeln har en första generationens stötdämpare fram. Den visade sig tom på olja då jag gick igenom allting. Olja fylldes naturligtvis 2,5 dl skall det vara i vardera gaffelbenet helst automatolja. Dom läckte som ett såll. Tur var att all olja hann rinna ur innan besiktningen. Se vidare om byte av packning i gaffelbenen.
Jag var ju av ren nyfikenhet tvungen att kontrollera ventilspelet. Ventilkåpan lyftes. Se vidare topplocket.

Nästa Föregående Sista

Växellådan är Saroleas egen och är av stabil och kraftig konstruktion. Lär hålla hur länge som helt om den sköts. Jag var tvungen att ta isär den på grund av ett skärande ljud på 3:ans växel. Att en sådan enkel montering skall behöva vara så komplicerad. Se vidare om växellådans demontering och öppnande.
Den första bakhjulsdämparen, plungefjädring, är nog ok. Lite svårt att hitta kedjespännaren som sitter gömd och knappt åtkomstbar. Generellt gäller för mycket, att någon genomtänkt åtkomstbar, montagemässig placering av cykelns delar ej är gjord och man har på så sätt gjort nödlösningar på det mesta vid monteringar.
Ormboet i lyktan går väl ann. Bensintankens montering är faktiskt enkel. Se vidare under ventilkåpan.
Som du kanske förstår kommer denna webbsida att handla om min Sarolea's konstruktion och hur man mekar den.
Beträffande länkar. Du som inte kan språket kan låta Google översätta åt dig. Det blir inte perfekt men fullt begripligt.
Denna Sarolea är numera såld till ägare i Dendermonde Belgium.
Försäljningen medförde stora problem att få cykeln avregistrerad i Sverige. Trafikverket kräver för skrotning att cykel är demonterad. Man hade krav som ej gick att uppfylla. Tex. motorn är borta. Detta kunde jag ju inte göra. Någon lösning gentemot Trafikverket fanns ej. Lyckas  men inte med detta kommer man troligen att stå som ägare resten av livet i trafikverkets register. Verkets grundkrav var att jag måste åka till en tullstation och där lämna in cykeln samt få kvitto på leverans till annat land. Detta gjorde jag med min Ferrari som såldes till England. Den lämnades in  i Göteborg för frakt. Det kräver naturligtvis att man fått betalt.
Beträffande Sarolean godkände Trafikverket tillslut bankkvitto på överförda pengar, bild på lastning för transport, bild på cykeln i mottagarens garage i Belgien, samt utskrifter på mail med köparen.
Kom dock ihåg att köparen måste ha den blå delen av registreringsbeviset för att kunna tala med trafikregistret i sitt land.
Det viktiga vid all överföring av fordon är att det går genom tull och att den som transporterar får papper (bevis) på utförseln. Det är papper som man godtar.
Det absolut enklaste för en svensk säljare är att sälja till en bulvan för den nya ägaren
Alla problem hamnar då på den personen.
Positiviteten hos Trafikverkets handläggare var inte direkt hjälpsam.

Använd innehållsförteckning att välja nästa kapitel.

Första Föregående