Första dagen efter att jag fått hem Lotusen. Jag har ännu inte hunnit lyfta på karossens delar. Bakom står Jans Allard K2.
Jag var ju väldigt intresserad av hur bilen skulle vara att köra. Detta är första gången jag är ute på Skarpnäck. OBS att trots att fotot är svart-vit är det som att se den gröna färgen som bilen hade från början.
Kommer inte ihåg säkert hur jag fick dit bilen. Kan knappast tro att jag körde till Skarpnäck. Jag kommer ihåg att att en sk interimslicens hämtades hos polisen. Jan hade redan då en flytande försäkring för alla bilar i hans namn. Nu 2008 förstår jag inte hur man kunde köra från Gustavsberg till Skarpnäck på allmän landsväg en sträcka på 4 mil enkel resa. Det vara tufft gjort och det gick bra.
Nu har problemen börjat. Här diskuterar vi vad det kan vara för fel. Många diskussioner gick ut på att kamaxlarna stod fel och att det var därför som den kokade. Senar kom vi underfund med att vattenpumpen hade för litet tryck så att när motorn varvades på en tävling bildades vakuum, kaviation, och pumpen sög inte längre från kylarpaketet. Detta med känt resultat. På tävlingar där jag inte varvade ur gick det bra.
Här framhjulet med sin då mycket moderna hjulupphängning, Notera skrivbromen och Triumph upright som det var vanligt att använda.
Här har en total nedplockning börjat. Motorn är ur och endast framvagnen kvar. Den fick sitta kvar.
Elsystemet var ju en kaos utan like. Bilden skall demonstrera detta.
Här har vi lagt karossens delar. Med färgsättningen hade vi hjälp av konstnär Eje Öberg, som bland annat gjorde emaljerade plattor på Gustavsbergs Fabriker.
Karossen utlagd och sedd framifrån.
All aluminium var popnitad enligt den tidens kunnande. Det var hålnit. På baksidan var den förstärkt med en bricka. Dock hade många nitar skrapats sönder under och ramen börjat röra sig, varvid fler nitar släppt. Hela kardantunneln satt löst och måste göras om och nitas fast igen. Dessutom gick jag igenom all övrig nit och lagade så gott det gick. Man var tvungen att vara 2 för att klara det.
Här är bakre krysset som inte hade klarat påfrestningarna och spruckit. Det var lagat sedan tidigare. Ny svetsning gjorde ju rören ännu mer känsliga.
Här pågår kontroll av kammarnas inställning. Det konstiga var att jag fick aldrig stängningsvärdena att stämma. Jag skrev till Climax fabriken och frågade, och de svarade att "skit i stängningsvinklarna bara öpningstiderna är rätt."
En paus tillsammans med Bengt Ramén som senare köpte bilen och körde en gång. Den stod sedan säkert flera år i hans garage. Passa också på att titta på konstruktionen med bensintank och batteri bredvid varandra!!
Eftersom man tillverkade badkar i Gustavsberg och dessa emaljeras tänkte jag att det måste vara fint. Jag fick hjälp att belägga och bränna grensröret. Det visade sig doch att utvidningen på röret var allför stor så att emaljet sprack sönder. Det såg förfärligt ut. Dessutom var en del av röret i rostfritt vilken emalj inte fastnar på.
Här är grenröret alldeles nylevererat efter emaljeringen.
Detta är ett år senare när bilen blivit ommålad till gul. Av vilken anledning det blev gul vet jag inte. Kanske för att Picko målade sina bilar så.
Bild från en klubbtävling på Skarpnäck.
På Skarpnäck när jag deltog i en SM-tävling 1964. Det var vid detta tillfälle som motorn blåste packningen och toppen blev krokig.
Tillsammans med Eje Öberg på Skarpnäck under en klubbtävling. De personer som man drog till sig som var intresserade av mina bilar var ju väldigt bra att ha till hjälp. Eje kanske inte var med så ofta som Håkan Hallin och Börje karlsson. Båda nu borta.
SM-tävlingen på Skarpnäck 1964 med Jans Allard som då hade Buick motorn. Han körde ned lagren då motortypen hade för dålig pump. Dessutom en Corvette som Jan Söderström körde.
Problem som diskuteras är vattenpumpens läge. Till vänster Eje Öberg och till hög jag själv.
Klubbtävling på Skarpnäck.
Jan och jag svestade ihop en släpvagn av runda rör. Det blev mycket svetsande. Det här med fyrkantsrör hade ännu ej slagit igenom. Vi hade köpt en Studebaker pick up som det inte blev något av med och från den togs framaxeln och fjädrarna. Om man nu tittat nogrannt så syns det att vi var tvugna att förstärka med 2 spiralfjädrar. Här är vi på väg till Falkenberg och Västkustloppet. Dragbilen var fars Buick 1962. Det var vid den tävlingen som Radefalk och Paulsson körde ihop. Själv körde jag på en telefonstolpe efter långa raken och blev väl lite rädd. Fullföljde dock med en sista plats?
Det var kallt och regnet hängde i luften i Falkenberg under Västkustloppet. Man körde då på långa banan. Det var en evig väntan. Hungrig var man och hade ont i huvudet. Segraren blev Ulf Norinder med en Ferrari 250 GTO.
Fortfarande under Västkustloppet. Här är det varmkörning. Själva tävlingen blev ju stoppad pga olyckan. Då blev det kaos i tävlingsledningen och resultatlistan saknade därför mitt namn som nog skulle ha varit sist av de som tog målflaggan,
Här "dånar" jag förbi bandepån. Det är troligen under träningen.
Här har min bror tagit en bild på mig när jag går i mål. En bra bild att titta på.
Den mycket snygga ZF queer-box med sin bromsar montarde. Konstruktionen var dock så att det satt SKF 2RS lager som skulle täta mot oljan. På grund av tryck och värme pressades olja ut och smorde bromsarna på ett effektivt sätt med nedsatt bromsförmåga som följd. Det finns mycket att berätta om denna klump.
Bild på lådan och halva drivknuten där oljan flödade ut.
Man hade ingen förståelse för frostlackering som var det vanliga på kamaxelkåporna. Dom lämnades in för polering. Orsaken var att man tyckte det skulle vara lättare att hålla rent.
Den katasrofala hjulupphängningen där bak. Jag har ju fått reda på att min bil var prototypen med sitt chassi no 15/601 och man hade ännu ej gjort den riktiga genomförningen i Chapman struten. Det var en ej härdat axeltapp med 3 kilar. Det höll ju inte förstås. Läs i artikel hur jag gjorde.
Produktionsbilarna som var 14 st hade normalt Weberförgasare istället för de enormt stora SU-förgasarna. Totalt med min blev det 15 st.
Kontraktet som gjorde mig till Lotus 15 ägare. Inbytesbilen var MG Midget 1962.
SM för bilar på Skarpnäck september1963. Till denna tävling var Persbergaren anmäld med Lotus 15. Dock dök han aldrig upp och bilen fick troligen stå kvar hos Dollings verkstad i frihamnen. Det var där jag såg den första gången på hösten 1963. Dolling hade nog sagt att den inte var i tävlingsdugligtt skick och Gunnar Carlsson (Persbergaren) var inte beredd att bekosta jobbet.
Starlistan till SM tävlingen på Skarpnäck. Lotusen fick startnummer 15!
Karta över Skarpnäcks banan. Dett var egentligen ett gammalt flygfält som gjorts om till fritidsområde för sportflyg, biltävlingar och även hundsport. Numera 2008 är det bebyggt med höghus.
Denna tävling var min debut med Lotus. Det var då jag hade startnummer 63. Träningen gick ganska bra och jag fick en tid på 1.17.1. Det var 6 plats. Sedan på tävlingen blev det lite mer varv på motorn och då gick vattnet, som man säger. OBS att min bror Jan också körde med sin Allard, nu försedd med Buick motor. Dock körde han ned lagren, så det blev ingen tävling.
Starlistan med Björn Bellander och nr 63. OBS min bror Jan med Allard K2.
Velodromloppet 1964 var min bästa tävling. Jag placerade mig som nr 4 med 14 varv. Differensen mellan toppförare och vi andra var stor. Segrare förstås Anders Josephsson med Lotus 23. Jag kommer inte ihåg men troligen körde jag för länge och motorn blåste vattnet, med känt reultat.
Startlistan på Velodromloppet. Anteckningen säger att jag blev 4:a.
Karta över Gellleråsbanan utanför Karlskoga.
