Diva Valkyr DV7 dök upp 1968 som en riktig tävlingsbil. Det var en då känd förare Erling Kongsfeld från Danmark som sålde den till mig rakt över disk så att säga. Jag hade ju pengar från Ferrarin så det var inga problem. Detta var ju en bil som inte skulle registreras eller något sådant. Jag hämtade den i Hälsingborg, tror jag, med hjälp av min bror som alltid skötte sådana transporter. Jag betalade senare införselavgifter i Stockholm. Jag kunde ha tagit in den svart då den aldrig skulle reggas på väg. Det var en tuff bil.
Men som alla bilar som hamnat så långt ned på tidskalan att det säljs till en racingentusiast på klubbnivå, var att den var i dåligt skick. Bensintanken saknades. Man hade i Danmark kört med en behållare liggande i passagerarens utrymme. Som tur var kände jag på jobbet en som kunde svetsa i aluminium. Han gjorde efter min ritning en tank som sköts in framför vänster bakhjul. Den gick in precis. Ännu hade inte bestämmelser kommit om brandsäkra tankar.
Motorn var en Lotus Cortina motor på 160 hk och dubbla kamaxlar. Inga dåliga grejer då. Längst bak satt en 5 växlad Hewland låda. Här skulle åkas. Ramen var gjord av 15x15 mm fyrkantsrör och var väl närmast att likna med en Maserati Birdcage. Däcken var härligt feta för sin tid. Dock var de gamla och gummit säkert hårt. Det var inte tal om att köpa nya däck. Gummit räckte bra hela tiden som jag ägde bilen.
Tävlingsmässigt hängde jag med med denna bil i klubbracen. Det var ju inte så många som körde i denna sport racing klass. Jag körde den på Skarpnäck, Karlskoga och Anderstorp. Dessutom anmälde jag mig till en publiktävling på Anderstorp där jag med denna Diva inte hade något att säga till om. Jag var mest rädd för att vara i vägen när de andra kom, som säkert körde dubbelt så fort som jag på långa rakan. Jag hade bekymmer med växellådan. Det visade sig på det sättet att jag fick in backväxeln inför hårnålen. Funktionärerna skrattade åt mig. Det finns en videosnutt om detta race.
Nåja mitt framträdande bland dessa proffs lärde mig att jag inte skulle visa mig i sådana sammanhang mera. På den tiden fanns inga släpvagnar för bilar att köpa. Elbromsen var högsta mode hos bilprovningen och en 4 hjulig vagn såldes i Kil. Den var utesluten då den krävde ombyggnad och kraftfullare dragbil än vad vi hade. Jag svetsade nu ihop en släpvagn av fyrkantsrör och påskjutsbroms. Den var anpassat till WW1:ans låga krok.
Släpvagn hade blivit ett måste. Den typ av släpvagn jag byggde, efter min bror Jans konstruktionsprincip blev mycket lyckad och Jan byggde flera som såldes. Fortfarande kan man 2008 se dessa vagnar i bruk. Sedan kom marknaden igång och dessa vagnstyper kostade för mycket att tillverka. Nåja mina växellådsproblem slutade med att jag fick lämna in lådan till Sport Cars, vilken var den enda verkstaden som jag kände till för sådana växellådor.
Det var trångt i motorutrymmet. Så det hände att vattenpumpens skruvar gick emot ett av ramrören. Pumpen lossnade och förstördes och jag blev tvungen att lyfta ur motorn och laga den, för mig var det ett omfattande jobb.
Min tid som raceförare hade nu börjat sjunga på sista versen. Inte för att jag insåg det då, men intresset dalade och det var inte med samma glädje som man gav sig iväg till tävlingsbanorna. Jag gifte mig 1968 och Maria kom precis ett år senare. Det kapital man hade räckte inte längre till någon bra tävlingsbil. Man hade ju förbrukat pengar varje gång som byte av bil skett. Dessutom var man ju numera tvungen att transportera sig till tävlingarna. Dessutom hade prisbilden på bilar stigit avsevärt. Divan såldes till Bo Eliasson i Torsby för 8330:-. Men ett sista försök skulle göras med en Diva GT.
Bild från ett klubbrace på Skarpnäck. Måste ha varit en av de första gångerna jag var ute med bilen.
Bild från mitt stora misslyckande på Anderstorp. Bilden visar hårnålen före startrakan där jag "lyckades" lägga i backen vid ett tillfälle. Se video snutten.
Tävlingsprogram för PR for men Race Anderstorp 1969.
Startlista för PR for men Race.
Karta över Anderstorp Raceway.
Olle Odsell skickade mig en bild ur sitt album där jag kör, troligen på Karlskoga. Olle som inte tävlade så mycket hade tid att fotografera. Skulle gärna vilja se hans album. Foto Olle Odsell
Det är bra med webbsidor. Man får kontakt med andra som har samma bil. Här en USA ägd bil av Bob Mitchell som berättar att det är den andra bilen som byggdes. Han köpte den i detta skick utan motor och ämnar göra iordning den för att tävla. Se min gästbook. Foto Bob Mitchell
