MG Midget 1962 blev bilen efter det misslyckade köpet av en Triumph Herald från Wohlinbilar. MG:n var en skön bil. Den hade en utomordentlig väghållning och en motor, visserligen samma som i kojan, men betydligt lättare att komma åt. Jag jobbade nu också på reparationsverkstaden på Gustavsbergs Fabriker där jag stod och svarvade i en supportersvarv. Dessutom hade jag tillgång till en fräsmaskin.

Bilen var så bra att någon förändring i hjulupphängningen behövde ej göras. Det enda, som gjordes, var att trimma motorn. Motorn plockades ned efter en sommar och vinter. Notera att trots den tunna suffletten var värmen så effektiv att det gick att köra i skjortan i -10°. Nåja motorns vevaxel med kolvar och balanshjul lämnades i till Agfeman i Stockholm. Själv tog jag och lättade lyftarna genom att fräsa spår i dem. Jag tog dock för mycket och efter haveri fick jag svarva ur dem istället.

Motorn hade redan 2 st SU förgasare så det var inget att göra. Någon trimmad kam blev det inte. Dock fick jag köpa en ny sådan efter haveriet med lyftaren. Den hade blivit krokig. Sedan var det bara att lätta så mycket man kunde göra då bilen också användes till vardags. Den var faktiskt underbar att köra och motorn varvade gudomligt.

Bilen var jämbördig med en Volvo Sport som körde på bana. En gång hade SSK förarkurs på Skarpnäck och en av lärarna var Bo Elmhorn. Lite av en ikon med dagens ordval. Jag körde som en gud och styrde i fullfartskurvan genom att släppa lite på gasen så att bilen kanade lite i sidled och styrde sig själv in i rätt riktning. Jag hade en Volvo sport efter mig som på rakan kom ikapp mig men då jag hade bättre väghållning i kurvorna kom han inte förbi.

Så gick det varv efter varv. Ända tills rakan före målgång då jag med fullt varv på 2:an gick ur kurvan. Då hände det, en lyftare höll inte och knäcktes av kamaxelns sidotryck. Bilen gick ned på 3 cylindrar och jag slutade 2:a i mål. Det var en tråkig känsla man fick. Bosse gav mig dock högsta betyg för körningen.

Här den typiska instrumentbräden på de billigare modellerna av MG. Det räckte bra. Sätet var skållat och dörren öppnades med en wire. Något handtag fanns ej utvändigt. Sidorutor ingick i suffletten som separata enheter. Allt detta kom naturligtvis på senare modeller.

Fick tag i en sk Brooklandruta som genast monterades. Det var jättetufft. På den tiden fanns inte ordet cool. Bilarna då var ju vänsterstyrda. Högerstyrda bilar betingade ett sämre inbytespris. Bilden är från Karlskoga motorstadion på den besiktningsbrygga som då fanns vid den gamla ladan. Dagens depå område var inte ens påtänkt.

Jag var med på flera SSF tävlingar på Roskilde Ring. Här med MG:n. Då hade klubben ordnat biltransport ned till Hälsingborg och därifrån körde vi till banan. För den här bilen var det en mycket trevlig bana men kraften i motorn räckte ju inte till i de skarpa kurvorna och uppförsbackarna.

Bilden visar en start på Karlskogabanan 1963. Trimmade spritar började visa sig och bättre däck kom fram. Själv körde jag på standardäcken.

Kontraktet på köpet av den nya MG Midgeten. Som en gammal dröm skaffade jag 2003 en MG ZR. Det är som att sväva tillbaka till den ljuva Midget tiden när bensinen kostade 58 öre/liter. MG Midget byttes dock in 1963 mot en Lotus 15 hos Wohlinbilar. Idag skulle jag gärna vilja äga en MG Midget igen. men det vill man ju med alla bilar man haft. Det är bara en förvaringslokal och pengar som fattats. Notera att kontraktet är utställt på min bror, då jag på den tiden fortfarande var studerande och som sådan fick jag ej skriva köpekontrakt.