BMC Austin Cooper 1962 (chassi nr 228317) var den bil som kom i mina entusiastiska händer. Med den skulle jag slå allt inom racingvärlden i SSK och på Skarpnäck. B-Forden hade så att säga tjänat ut och var nu ej längre en segerbil. Picko hade visat att hundkojor var dagens melodi. Det första jag gjorde var att åka till SportCars på norr för att få bilen sänkt. "Den skall vara som Pickos". Pickos koja står numera på Bilsports museum i Karlskrona.

Det gjorde dom ju gärna för det blev en peng in. Det var en enkel operation lärde jag mig senare. Man bara tog bort en lagom bit på "strutarna" till gummifjädringen. Sen säkrade man nedfjädringen så att inte de skulle lossna. För det användes en batteri strumpa. En sådan man har till jordkabeln

Stripning gjordes med en schackrutig tape på motorhuven, så att mecken skulle känna igen mig! Nu skulle här köras race. Vad jag inte begrep var att alla andra hade betydligt mer motorstarka kojor. Det var ju en mycket populär bil så trimningsnivån hade kommit långt. Första tävlingen blev en besvikelse. Jag hängde inte med helt enkel, hur jag än gasade och bromsade. Konstruktionen med motorn som en enhet gjorde också att jag inte hade kunskapen att lyfta ur den för att trimma.

Men hur som helt det var en trevlig kombinationsbil. Jag åkte på semester i Norge med Guttmans i Värmskog. Tänk vi rymdes 4 personer och tält packning. Det var ju packat överallt förstås inklusive i dörrfacken. På detta sätt gick det första året med en koja. Var en gång o tävlade på Gelleråsbanan som ju kräver helt annat sätt att köra. Då fanns fortfarande velodromen kvar. Den förlät en om man gick in för fort och inte kunde bromsa i tid. Då kanade man bara upp i backen och farten gick ned.

För mig var det dock så att en annan bil låg på utsidan i vilken jag klämnde dörren. Inte var man en populär person i depån efter det. Saken var också den att jag skulle till Stockholm på en bröllopsfest. Under vägen fick man klä om i bilen. Livet lekte i den ungdom man befann sig i. Obs att kontraktet är underskrivet av min bror Jan då jag på den tiden fortfarande var studerande och som sådan ej kunde skriva under ett kontrakt.

Men, men, kojan hade inte de egenskaper som jag önskade mig och intresset för biltypen försvann och behovet av en bil som kunde konkurerra bättre på tävlingsbanan. Så blev det ju inte utan köpet blev en tårta i form av en vit Triumph Herald cab. Den skjutsade man en del tjejer med.

Resultatlista från en klubbtävling 1962.

Resultatlista från en klubbtävling 1962.

Resultatlista från en klubbtävling 1962.