Liksom 2009 och 2008 var det givet att man skulle deltaga i Hallsta Moppers Vårrally. Det var dock lite osäkert när det skulle starta och jag hade för mig att 2009 startade man 10.00. Så var det inte 2010 och jag kom till Westerqvarn redan kl 0900 för att kunna lasta av och göra i ordning, samt ta bilder av alla deltagare. Nu fanns där ingen. Endast krögaren själv gick omkring och ordnade lite elkabel. En kopp kaffe kunde man köpa på värdshuset. Jag åkte en tur ut på den markerade vägsträckningen bara för att få tiden att gå. Starten av rallyt skulle ej ske förrän 12.00. Nu ser jag mig själv som en mycket intresserad moppe ägare. Tiden gick fort i alla fall och snart var det dags för anmälantill deltagande. Nu dök den ena moppen efter den andra upp och snart hade den lilla depån fyllts med moppar. De allra flesta från Hallstahammar. Många moppar är utomordentligt fina och andra är i använt skick. Dock måste man inse att motorerna är utomordentligt bra iordninggjorda, trots att man vid anblicken kan undra hur den skall klara de 11 mil långa rallyt. Jag brukar se till att komma iväg bland de sista då jag vet att medelhastigheten är mycket högre än vad jag presterar. Mina stopp vid varje kontroll är också längre då fotografering ingår både av frågor och deltagare. Under rallyts gång stannar jag också för att dokumentera moppar som fått fel och hur man fixar det. Väldigt många stannar under vägen för att fixa saker så man undrar hur många som skall klara hela sträckan. Nu visade det sig att alla tog sig i mål och endast några få gick i mål efter mig. Det var efter hela 2 tim 45 min. Jag var lite trött i högerhanden som sköter gashandtaget, då det går lite trögt.

Det beror mest på att man jobbat med dator hela livet och styrt musen med den handen. Man blev också överraskad då man under loppets gång kör förbi 2 st som lugnt går uppför en backe på Skultunavägen med sina mopeder. Det var långt mellan kontrollerna och omkörd blev man ofta. Matkontrollen i Ramnäs var välkommen. Här fick man dricka och smörgås. Samtidigt skulle man som utslagsfråga ange talet pi med 10 siffror. Det var det väl ingen som klarade direkt ur minnet. Vägen gick på en del ställen utefter grusvägar och det gillar inte min Zündapp, eller främst han som sitter på, då soffan är ganska hård. Då man inte känner till vägarna så var det flera gånger som man undrade var man befann sig. Det gällde att inte köra fel vid vägmarkeringarna. Efter att  vid de flesta frågorna med förtvivlan försökt svara vettigt kom man till frågan om Alexander Lukas som skulle besvaras. För mig var det naturligtvis Kalle Ankas kusin. Men nej, det är en päronsort.  Med beundran till alla de duktigt allmänbildade deltagare som klarade den. Prisutdelningen är alltid en överraskning då det visar sig att personer som man utseendemässigt aldrig skulle kunna tänka sig ha sådana breda kunskaper. Där har man fel allmänbildning ser  man inte på utseendet. Det var 2 som hade 9 rätt av de tio frågorna och flera hade 8 rätt. Det var ett fantastiskt fint resultat då jag tyckte att frågorna spände över många olika områden. Själv klarade jag bara tre rätt. Man skulle lika gärna ha tippat svaren. Att köra moppe bland de andra specialisterna är det roliga.