Dunshammars järnframställningsplats.
Avskrift från fotografi

Här vid Sandviken på den östra sidan av sjön Åmänningen ligger en järnframställningsplats från de första århundradena av vår tideräkning. Platsen undersöktes av arkeologer 1969-1979 och 1985.
Tre slaggvarp och två säkra blästerugnar har påträffats. Ugnarna ligger nedgrävda under markytan i platåer i sluttningen. En ca 1,5 m vid och cirka 1 m djup grop innehåller en hästskoformad packning av grova stenar med obränd lera som bindemedel. Något förskjuten från mitten av denna packning formas ugnsschaktet av bränd lera.
De två ugnsschakten är cylindriska med en diameter mellan 35 och 60 cm och ett djup av ungefär 80 cm. Framsidan av schaktet bildas av två stora stödstenar mellan vilka det är en vägg av lera. Utanför denna är marken urholkad till en oval grop. Där placerades hopsydda djurskinn som blåsbälgar och luften blåstes in i ugnens nedre del genom en liten lerpip.
Ugnarnas ålder har daterats genom kol-14 metoden där naturligt förekommande radioaktivitet i organiskt material mäts. Dateringarna visar på åren 300-900 e.Kr. Järnframställningsplatsen har alltså en ålder av ca 1600 år.

Utvinningen av järn
Råvaran var sjömalm från Åmänningen. Den hämtades upp från sjöns botten under isfri tid från båt eller flotte och under vintern från hål i isen. Arkeologerna påträffade magnetiskt järnmalm på platsen. Det visar att malmen rostads före smältningen.
Järnet blev aldrig flytande i ugnen utan den sintrades ihop ovanpå träkolet till svampaktiga klumpar. Denna togs ut genom ugnens mynning eller genom att främre ugnsväggen bröts sönder. Slaggen som samlats i ugnens botten måste också rivas ut. Ugnsschaktet fick därför muras om inför varje blåsning.
Värmen i ugnen nådde 100-1300 grader. Utbytet av järn blev lågt eftersom en stor del av järnet gick ut i slaggen.
Slaggvarpen innehåller slagg, fragment av ugnsväggar, träkol och aska. En större grop var en kolningsgrop för framställning av träkol. Man har också kunnat lokalisera den plats där malmen rostades. Leran som finns i marken här behövdes för att bygga ugnarna. Några mindre gropar berättar var man hämtade leran.

Tillbaka