|
Länkar
Polhemshjulet
|
 I
Kärrgruvans centrum finns en skylt visande vägen till Polhemshjulet. Den ligger
mitt i en korsning och man kan lätt ta fel väg. Kör du mot en 30 km skylt är det
fel. En backe ned leder till en parkering för hjulets anläggning.
Här
kan du läsa om stånggångens konstruktion. Det är förvånande vilken kraft man
fick ur hjulet som hade 15 m i diameter. Rent teknisk var det bara 15.2 hk, men
momentet var desto större. Dessa gångar kunde leda rörelsen flera km. Denna
stånggång var 1306 m lång. Hjulet var av överfallstyp, med andra ord den totala
tyngden av vattnet, gånger
 hävstången,
som låg i skoporna gav momentet. För att leda vattnet från den
närliggande sjön Bålsjön grävdes en 3 km kanal vilken fortfarande finns kvar dock utan
vatten. Sista biten byggdes en akvedukt som anslöts
 uppe i
taknocken
av byggnaden. Slutet på kanalen finns fortfarande den del som anslöt till
akvedukten. Tyvärr har den av någon anledning brunnit. Sådana här grävda kanaler
var inte ovanliga. (I Bredsjö mellan
 Kopparberg och
Hällefors
finns en kanal, (Under "Rädda
våra skogar"), som fortfarande har vatten. Dock har skogsägaren huggit ned skogen på
vallen till kanalen så dess saga är all om några år. Det gäller att
föreningar
 och andra med
intresse
för sin historia vaktar de efterlämningar som byggde upp samhället en
gång i tiden. (Markägaren bryr sig inte.) Själva stången hade en
slaglängd av 1.8 m i vilken stängerna var kilade. Det var
naturligtvis
mycket viktigt att man inte fick något spel, annars skulle dessa addera varandra så att
rörelsen till slut blev noll. Titta på bilden av hopsättningen. Dock förlorade
man slag när stången som hänger lite sträcks. Titta på den geniala för
sin tid konstruerade kardanknuten som ej medgav spel. Det var ett jobb av den
lokala smeden. Upphängningen är mycket enkel. Stånggången byggdes 1877 och var i
drift ända tills 1920 trots att ångmaskiner fanns redan på 1850 talet.
Naturligtvis för att det var så billigt att använda stånggången. Elektricitet kom till
Norberg 1897. Stånggångar kunde ej användas till mer än att pumpa då de bara gav
en fram och återgående rörelse. Uppfodring av malm skedde mest med hästvandring
eller vid grunda gruvhål, att man helt enkelt bar upp malmen.
|