|
Länkar
Info
fran foto
Svinryggen
Karrgruvan
|
  Alldeles
i infarten till Kärrgruvan ser du den här skylten. 50 m in strax över den gamla
järnvägen finns en liten parkeringsplats den är lämplig för dig som skall titta
på Svinryggen. Har du mindre barn med åk förbi och
titta på Mossgruvan istället. Du ser nu ingången till Svinryggens 18 gruvhål.
Det sker på egen risk så man kan ana att det är spännande. Denna gruvdel är från
1700-talet och man bröt i dagbrott. Man kom bara ca 10 m ned innan det var dags
att välja en
  ny
plats. Problemet man hade var att gruvhålen fylldes lätt med
vatten och man kunde endast få upp malmen på senvintern. Malmådran fanns på var
sida som stigen du går efter. Observera nu att mellan varje
  gruvschakt
är det precis som en vall. Det var här man drog upp malmen med häst och
släde. När lutningen ned i schaktet blev för stor började man på nästa schakt.
På så sätt hindrade man vattnet att rinna ned. Stigen är "huvudvägen" för
borttransport av malmen. OBS de olika vattennivåerna till vänster och till
höger. Brytningsmetoden var tillmakning dvs man eldade mot bergsväggen och
hackade sedan loss berget. Malmen var rik och gav stort utbyte, men det
var ett hårt jobb. Dagen började kl 0300 och det sista man gjorde var att
förbereda för nattens eldning och sedan gå hem kl 2100.
Bergsmännen som var bönder delade sin tid med gruvan och jordbruket. Varje
bergsman hade ett lag som arbetade rullande med de andra lagen i gruvan.
Transporter och koltillverkning ansvarade varje lag för. Masugnen som nu
användes för bergsmalmen krävde betydligt högre temperatur för att smälta
malmen. Före bergsbrytningen togs endast myr och sjömalm som var lättare att ta
hand om, här använde man sig av gropar i marken. Detta var sk blästerugnar. Därför ägde man masugnen tillsamman under ledning av en masugnsmästare.
Sedan arbetade man i skift för att ta reda på "sin" malm. I Norberg fanns en
sådan masugn kallad Lapphyttan som finns att studera. Utvinningen var i första
hand för eget bruk på gården. På detta sätt kom yrket smed att bildas. Dessa
blev med tiden mycket skickliga och näst intill konstnärer för att forma järnet
till nödvändiga redskap.
|
