Besiktningsmärke 1967. 0.6 mb Klicka för video. Ref 1

Stockholm Sportvagnsklubb
Lank till huvudsida English version

Klicka på "Länk till huvudsida" för tillgång till hela webbsidan.
Text och bild Björn Bellander
Officiell webbsida Stockholms sportvagnsklubb

Ferrari Monza 1955 och Björn foto från 1967. 1.3 mb. Klicka för video. Ref 1

Uppdaterad
2014-04-18

©Copyright

Ni kommer att få se mycket av min Ferrari. En bil som var the "ultimate for me". Men låt oss börja från början.
8-sidig bilaga till SSK-serien 1975. Klicka för förstoring.Jag skrev en artikel om Stockholm sportvagnsklubb 1974. Hur det började och hur SSK-serien kom igång. Det är på plats att återge den här. Klicka för förstoring såIskörning. Ref 1 det går att läsa.
I början av mitt medlemskap förde jag ett liv som vanlig medlem som försökte använda SSK-klubben på is 1970. Ref 1mig av klubbens utbud av aktiviteter. På 50-talet  var det från min sida endast klubbmöten, iskörning på vintern och.. Ja det var väl det. Björns Hot Rod B-Ford 1932. Ref 1Det blev ingen fart på det hela förrän jag hade gjort i ordning min B-Ford och började köra på bana. Då var det Skarpnäck som gällde och det i många år framåt. Med denna bil var jag överlägsen alla andra sportvagnar i klubben utom förstås när det dök upp någon SM-förare i Porsche. Dom tog mig vanligtvis i hårnålen sedan jag accat ifrån dem på långa rakan. Med den bilen tog jagBjörns MG Midget.Ref 1. Läs om den första MG Midget Special som Bo Elmhorn och BMC byggde. Klicka på länken Bo Elmhorn. Ref 1 också min racinglicens 1960 och lärare var min idol Björn Atterberg (hedersmedlem i SSK) för han hade en BMW 328. Sedan blev det en MG Midget. En underbar bil. Bo Elmhorn (hedersmedlem i SSK nr 1) var Bo Elmhorn och Björn Roskilde Ring 1967.0.33 mb. Klicka för video. Ref 1min lärare på Skarpnäck en gång. Han arbetade på BMC som då sålde Rover. En 24 timmars körning (Video) genomfördes på Mantorp och till de två Rovers hade han erbjudit (gratis) mig och Erling Carlsson. Dessutom körde Picko och Johnny Lundberger en bil. Men nu nog om bilarna. Mer om dessa under mina fordon.
Inom Sportvagnsklubben blev jag så småningom både sekreterare, kassör, redaktör för tidningen, ansvarig arrangör och tävlingsledare. Någon bra kassör var jag inte, men jag lånade inte pengar ur kassan, som tydligen är vanligt.
Nästa Sista


Olle Leufvén starter Skarpnäck. 1.4 mb. Klicka för video. Ref 1

Sportvagnsklubben och Skarpnäck

Björn Erling prisutdelning Skarpnäck. 0.9 mb. Klicka för video. Ref 1

Olle Leufvén 1982. Ref 1Olle Leufvén, (hedersmedlem i SSK), nästan klasskamrat med mig i Strängnäs. Han gick latinlinjen och jag tröskade igenom biologiska grenen. Utan att veta om det träffades vi senare på Skarpnäck. Han satt då som sekreterare med Albin Jansson (hedersmedlem i SSK) som ordförande och Sven Nilsson som på papperet var tävlingsledare, i styrelsen för Stockholms Sportvagnsklubb. Alla var intresserade av banracing, utom möjligen Albin som varit med sedan MG-klubben startade. Ingen hade bil som kunde göra sig gällande. Olle var tävlingsledare och skribent i klubben tillsammans med Gunnar Elmgren, (hedersmedlem i SSK), som redan då hade mustasch. Klubblokalen  ovanpå Ostermans marmorhallar hade vi förlorat i och med ny styrelse. Mötena försökte vi hålla på "Morsans raggarfik" i hörnet av Skarpnäck, Detta blev dock ej populärt. Istället kom vi till Ulla Winblad på Djurgården, Djurgårdsbrunns Värdshus och sistBo Elmhorn Marcos på Skarpnäck. Bo bakom ratten. Ref 1 Gamlingen under Stampen i Gamla Stan. De övriga "kändisarna" som träffades på Skarpnäck var Erling Carlsson, en gudabenådad förare, Bo Elmhorn, Richard Cederlund, Kay Honkanen, min bror Jan Bellander, Mats och Odd Lundkvist, Jan Roslund, BoKjell Wallin körde en Lotus 23 B på Karlskoga. Den som Sportcars byggde?. Ref 1 Peder Lundgren. Ref 1Kasby, Sven Flärvall, Peder Lundgren, Nils Björk, Sten Hjalmarsson, Knut Johansen, Freddy Kottulinsky, Hans Radefalk, Picko Troberg, Jan Agrén, Kjell Wallin, Christer Nordlund, Lars Nordahl, Robin Shorter, Bill Taube, Hasse Wallberg och Dick Biström. Många av dessa fick betydande inflytande på SSK´s utveckling under de år som följde. Inte för att de tvingade på klubben sina åsikter utan genom sitt sätt att använde de möjligheter som SSK gav dem.
Det var ju egentligen utomordentligt fint att ha tillgång till Skarpnäck. Den enda banan på den tiden, utom Karlskoga förstås. Andra som höll till på Skarpnäck var modellflygklubben och hundklubben. Det var inte någon större trängsel när vi begärde dagar hos Stockholms fritidsförvaltning. Idag är det med sorg i hjärtat man åker förbi där hårnålskurvan en gång låg.
En del av klubbens aktiva förare hade jag nära kontakt med medan andra följde jag endast med intresse, på avstånd. Nog skall jag väl kunna skriva lite minnen från en del av dem.

Nästa Föregående Sista


Christer Nordlund Skarpnäck.0.9 mb.  Klicka för video. Ref 1

Sportvagnsklubben, Skarpnäck och förarna 1 (3 sidor)

Robin Shorter, Lennart Lindén. Hårnålen Skarpnäck. 1 mb. Klicka för video. Ref 1

Erling Carlsson som var fältflygare eller på väg att bli, på den tiden, hade fantastiskaErling Carlsson 1974. Ref 1 reflexer och känsla för att köra fort. Han började Erlings Diva på Kinnekulle. Ref 1med en Lotus Europa. Dessutom kunde han trimma en bil så att de bästa egenskaperna kom fram. Han blev en av mina svåraste motståndare. Man kan också säga att min racing karriär tog slut den gången han på Karlskoga körde förbi min Ferrari med sin Ginetta G4 efter långa depåkurvan. Då hade jag nått så långt det gick. Mer om mina bilar under "Mina Fordon". Erling köpte sedan en Diva GT10F i vilken han körde med en kortare tid, men efter den bilen ebbade racing delen ut för Erling.
Richard Cederlund  körde många olika bilar framför allt Porsche och Ferrari. Han var namnet bakom Cederlunds punsch, så nog fanns det pengar. Dessutom hade han några oldtimers som MG TC och Ferrari 330. TC:n som min bror alltid fick ta hand om. Trästommen i denna bil nytillverkades av Nordbergs karosserifirma. Richard köpte Carl-Gunnar Hammarlunds Porsche Abarth Carrera, med vilken han tävlade flitigt i klubben. Han sparade sin bilar till barnen, men de var inte särskilt intresserade. Dessutom försvann många bilar i en skilsmässa. Vid bodelningen efter hans död skingrades det som fanns kvar.
Jan på Roskilde Ring.  Ref 1Jan Bellander, (hedersmedlem i SSK), körde Allard länge. Vi, Jan och Björn delade på köpet av en Allard K2, av Valle Norrman. Den stod då bakom Valles verkstad utanför Stockholm med en presenning över. Vad vi fick köpa den för kommer jag inte ihåg. Däremot var den försedd med Ardun motorn med 8 förgasare. BilenJan Bellander Allard K2. 1.4 mb. Klicka för video. Ref 1 Snövit som Bosse Ljungfeldt körde hade också 8 förgasare och det var endast Bosse som klarade att behärska den, vilket mest berodde på att han gasade så hårt att det ej betydde så mycket hur de var inställda. Allarden som var av K2-modell hade den märkliga delade framaxeln. Bilen hade för hög tyngdpunkt i förhållande till hjulcentrum. Detta drog med sig att framvagnen reste sig i kurvorna och våra Michelindäck, racing däck fanns ej då, blev utslitna så att stål korden tittade fram. Detta löstes genom en "dropped axle", som värmdes ned ännu mer. Nu blev det fart i Allarden. En tid innan Valle Norrman dog var Jan till hans hem för att visa bilen. Valle var dock så dålig att han fick nöja sig med att titta ut genom fönstret. En Allard J2 tog Jan sedan över från Bengt Ramén, vilket blev den bil han behöll längst. Mer om Jans bilar under rubriken Jans fordon.

Nästa Föregående Sista


Sten Hjalmarsson Erling Carlsson Skarpnäck.1.2 mb. Klicka för video. Ref 1

Sportvagnsklubben, Skarpnäck och förarna 2

Jans Elwa Buick Ex. Paulsson Skarpnäck.1.8 mb. Klicka för video. Ref 1

Kjell Wallin stor man inom BMC, MGA, MGB, driver ELWA MOTORS, något han Kjell Wallin och hans sista MG-skapelse. Ref 1fortsatt med hela livet och driver egen trimningsverkstad i Stockholm. Kjell Wallin MGA TC. 3.1 mb. Klicka för video. Ref 1Han körde MGA med olika motorer. Den sista med Twin Cam motorn. Ett tag försökta han sig på en Lotus 23B, men hade ej någon framgång mot andra Lotus 23. Jag köpte min MGB av Kjell. Ett konstigt köp i vilket ingick att vi skulle montera ihop bilen. Allt gick bra och MGB:n fungerade bra. Dock hade den en  bakaxelutväxling som var för bankörning och jag åkte på landsväg.
Ove Kasby var en av bröderna Kasby som slog sig på att importera Hot Rod grejer. Själv köpte jag mycket till min B-Ford från dem. Bl.a framaxeln, Bosse Kasby vid premiär för Sverige av Chevan på Skarpnäck. Ref 1förgasarinsug för 3 Stromberg och adapter för Fords 3-växlade låda. De var mest intresserade att köra race med amerikanare. De hade stora problem med homologisering och att tillfredställa alla förståsigpåare inom besiktningen hos MS (Motorsällskapet), till slut lyckades de att Ove Kasby på Skarpnäck. ref 1komma med i en SM-tävling på Skarpnäck. Man hade köpt rejäla däck från staterna och satsade för fullt direkt. Någon gasade lite för hårt i första kurva. Den tunga bilen körde rakt fram genom alla halmbalarna. Det var spektakulärt. Firma Bomac Racing Eng. överlevde ej länge. Idag bor Ove på Irland och driver ett värdshus. Bosse, den andra brodern, är kvar i Sverige.Flärwalls Nordiska Specialare på Karlskoga tidigt 60-tal. Ref 1
Sven Flärvall kom ett antal gånger till Skarpnäck. Han var bilmekaniker med egen verkstad? Den bil han åkte med var en Nordisk Specialare med Fords 100-hästare. Några stora framsteg gjorde han inte, vilket framför allt berodde på att han ej underhöll bilen.
Sten Hjalmarsson, liksom Lennart Lindén, körde länge en Austin Healey Sprite medSten Hjalmarssons Sprite. Ref 10 LM-front och av kapad bakdel enl. professor Kamm. Sten var en lung förare som Lennart Linden Ginetta G4 1000 cc Formel 3 motor. Ref 1ej förivrade sig. Nils Björk körde Anglia, men gick liksom Erling Carlsson över till Diva GT10F när konkurrensen blev för stor. Lennart Lindén gick från Sprite över till Ginetta G4 med 1000cc formel 3 motor. Lennarts mest spektakulära körning var på Karlskoga i tröskurvan där han genom hela kurvan körde ovanpå halmbalarna.
Knut Johansen körde länge en Porsche 356, men hade ej råd i längden. Var med på arrangörssidan hos SSK och tillsammans med Jan Agrén ordnade SSK´s utställning i Marmorhallarna. Han öppnade sedermera bensinmack i Sköndal. Knut kom senare i konflikt med klubben och slutade som aktiv.Hans Radefalk? Falkenberg Porsche 904 GTS. Ref 1
Freddy Kottulinsky och Hasse Radefalk (hedersmedlem i SSK) är för alla kända för var sin sak. Freddy som var F3-förare, kom på kant med SBF och blev fråntagen sin licens. Tog istället ut finsk licens och fortsatte som om ingen hänt. Hasse Radefalk, död 20030101, som var bilförsäljare, krockade med sin Porsche 904 GTS, med Nenne Paulsson på Falkenbergs långbana, varvid Nenne blev så svårt skadad att han ej kunde bli frisk.

Nästa Föregående Sista


Kent Frohde. Ref 1

Sportvagnsklubben Skarpnäck
och förarna 3

Hasse Wallberg. Ref 1

Jan Agrén körde Lotus Seven och var mycket skicklig. Han hängde mig alltid i baken, men kom aldrig förbi. Som alla grabbar som var duktiga förare hade man ej Jan fixar Agréns bil på Roskilde Ring 1967.1.2 mb.  Klicka för video från Roskilde. Ref 1möjlighet att sköta om sin bil utan måste lämna bort dem.  I Jans fall blev det till min bror, som du kan se på bilden behövde han alltid mer hästkrafter. Problem med pengar hade han jämt, men alla ville ha med honom då han var en trevlig person. Han nådde nog så lång det gick med en Seven. Jag hade många duster med honom och min Ferrari. Janne kom dock i konflikt med klubben och slutade vara aktiv, men då hade hans karriär inom SSK-racing redan tagit slut.
Mats Lundkvist är (fortfarande) en sann entusiast, som älskar BMC, Bodola, Minotte och Clubman sport racing. Dock har han råkat ut för en bilolycka, som nästan ändade hans liv. Han tillhörde en av dem, tillsammans med Christer Nordlund, som byggde en racing bil enligt SSF-reglementet som SSK utarbetade. Krilles bil  kallades för Minotte och Mats för Bodola. Bakom vilken framför allt stod Rolf Hederstedt, Jan Carlsson och Kjell Bodin. Mats far, som hade ett tryckeri, körde ofta SM-tävlingar med Lotus Elite. Av honom köpte jag en Lancia Coupé. Tyvärr var den helt genom rostad så den gick vidare till en Lancia "expert" i Sala. Han kunde få hem en ny kaross från Italien. Sa han...
Jan Roslund har medlemsnummer 11. Detta innebär att han är den äldsta betalande medlemmen i klubb. De 10 första är hedersmedlemmar. Janne var en udda person. Han kom så småningom till Västerås där han övertog familjens maskinfirma, som senare såldes och Janne började jobba på Kanthal i Hallstahammar. Janne var en av de allra första som byggde in en Buick Al-V8 i Mercedes-Benz 190 SL. Genom kontakter med Anders Philipsson blev han så uppmärksammad att Mercedes egna ingenjörer bad att få undersöka den. Bilen såldes till Thomas Isaksson i Frösåker som behöll den att antal år. Senare till en kille på Chalmers (Ola Petersson), varefter den försvann i den svenska garagedjungeln. Bilen har nu dykt upp igen i min gästbok, ännu i Olas ägo.
(
2009) Janne kunde ej slita sig från bilbyggande och håller nu (2006) på att konvertera en Jaguar E-Type med en Corvette motor.
Picko testar Christer Nordlunds Minotte på Skarpnäck. Foto Roland LarssonPicko Troberg (hedersmedlem i SSK) är klubbens riktigt stora mentor. Han har stöttat klubben i alla lägen när vi haft det svårt. Framför allt fick vi hyra kontor hos honom på Surbunnsgatan. Dessutom släppte han in oss i Motor Show Jönköping, vilket räddade hela rörelsen. Detta utvecklade sig sedan till den mest kända utställningen i Sverige under påsken, fast med andra drivande krafter. Han har i alla sina internationella tävlingar kört för SSK. Jag kommer väl ihåg hans formelbil som hängde på väggen i kontoret. Det var dock svårt att hålla trycket uppe i däcken. Han om någon är värd sitt hedersmedlemskap.
Gunnar Elmgren, (hedersmedlem i SSK, +19/1-07) en känd man, var den som, tillsammans med Olle Leufven (hedersmedlem i SSK), höll igång klubben i mellanperioden innan SSK-serien och Robin Shorter (hedersmedlem i SSK) tog över.
Gunnar körde sporadisk Lotus Super Seven och Olle hade egentligen inte tid, men det hände att han luftade sin Volvo Osca och Maserati 200S. Olles Maserati såldes senare i början av 70-talet till England. Priset som på den tiden knappast motsvarade mängden aluminium. Det är annat på 2000-talet. Gunnars stora insats var att med sina kontakter ordna den första SSK utställningen på Ostermans Marmorhallar 1965. Detta gav pengar till klubben som användes under den tid som SSF-tävlingarna blomstrade. Denna typ av utställning övergick sedan till Picko Troberg som med sin större kassa klarade ett sådant arrangemang bättre. Denna utställning blev sedan Motor Show i Jönköping. Se under Picko Troberg.
En sann historia om Gunnar. Han besökte min bror på hans verkstad med sin Seven, och vi pratade om allt möjligt, racing speciellt. Han åkte så småningom hem. Men knack, knack på dörren en timme senare. Där stod Gunnar med den kraschade ratten om halsen. Vi blev lite chockade men åkte genast iväg och hämtade Lotusen. Jag skulle ha önskat att jag hade haft en kamera att fotografera Gunnar, med ratten om halsen och slokande mustasch. Ett minne för livet.

Nästa Föregående Sista


Björn Bengtsfors 1967. Ref 1

Sportvagnsklubben och SSF mot
SSK-serien 1

Jan Bengtsfors 1967. Ref 1

Inom klubben fanns en utvecklingsanda. Man ville ha ett samarbete med de andra sportvagnklubbarna i Skaraborg, Göteborg SVKG, Malmö MGCC och Danmark. Klubbarna var lite rädda att SSK skulle sluka dem så samarbetet gick lite trögt. Efter mycket om och men lyckades man sno ihop ett reglemente som alla var nöjda med. Det byggde ej på det här med homologiserade bilar, utan enkelt sagt kg/hk. Med detta tal infördes 4 klasser A-D och från 6,99 till över 11,49. Jag hade en mängd böcker om alla årsmodeller och märken och sammanställde en lista för olika bilar, en grund för kg/hk. Till detta fick man tillägg för kamaxel 15%, special topp 20%, höjning av kompression 10% osv. I början var det väl väldigt "ruff", men det visade Starten har just gått Bengtsfors -67 Jan Björn och Dagobert Swensson. Ref 1sig fungera bra. Det viktigaste var att alla kunde vara med, med vad man hade. Se vidare i Sportvagnen och Vi 1964, 65-1, 2, 3 skriven av Olle Leufvén och Gunnar Elmgren.
I SSF´s namn har SSK ordnat tävlingar på Skarpnäck,Bo Elmhorn Marcos GT Skarpnäck. Ref 1 Karlskoga, Falkenberg och Till gridden. Bengtsfors -67. Björn Jan Dagobert. Ref 1Bengtsfors. Dessutom har vi deltagit på Kinnekulle under SVKG och Knutstorp under MGCC. Det var också 2 tävlingar på Roskilde Ring innan banan lades ned. 1966-67 var de mestSå nära kom Janne Agrén Roskilde 1967. Ref 1 aktiva åren inom denna del av racing.
Roskilde minns jag bäst för min fajt med min Ferrari Monza och Bo Elmhorn i sin Marcos GT. Det var en fantastik kamp där han flera gånger var uppe jämsides men hindrades i varje kurva. På Ring Knutstorp hade jag en MGB som köpts av Kjell Wallin, specialist på BMC. Den var dock ej konkurrenskraftig och jag kom långt ned i fältet. På Knutstorp var jag sedan flera gånger, i samband med SSK-serien. Bengtsfors var en upplevelse med en kamp mellan min bror och mig. Han hade sin Buick försedda Elva-Porsche racersportvagn. Ex Nenne Paulsson. Naturligtvis helt ombyggd. Han lekte nog lite med mig och för spänningen skull och lät mig leda ett tag. Gled sedan fint förbi som om det inte var någon konst alls. Karlskoga var den tävling då Erling Carlsson visade mig var skåpet skulle stå.

Nästa Föregående Sista


Huvudet Sportvagnen och Vi 1966

Sportvagnsklubben och klubbtidningen
Sportvagnen och Vi -1

Huvudet Sportvagnen och Vi 1970

Mina synliga bevis på Sportvagnen och Vi är 3 nr från 1964 och 65. Läste dock en artikel skriven av Lars Strängborn (hedersmedlem i SSK) om SSK 30 år. Han berättade att Olle Leufvén och Gunnar Elmgren gjorde tidningen tidigare spontant som han uttryckte sig. Sportvagnen och Vi publicerades med 2 nummer 1964, ett nummer och 1965, sedan tog orken eller materialet slut. Tidningen återuppstod 1966 under Jan Agréns flitiga penna. Inte mindre än 7 nummer kom ut. Nu i A5 tryck, 4 eller 8 sidor. 1967 tog Magnus Alvan vid med 4 nr, och 2 nr 1968. 1969 dök Jan Agrén upp igen med 5 nr. Björn Bellander (hedersmedlem i SSK) tog över 1970 med 3 nr +1 dubbel nr. 1971 delade Björn och Olle Odsell på 4 + 2 dubbel nr. 1972 var det Torbjörn Ahlströms tur med 4 nr och 2 dubbel nr. 1973 var det en okänd på Tunavägen i Sollentuna med 4 nr och 2 dubbelnr. Samma gäller 1974 dock med 3 + 1 dubbel nr. 1975 kom ingen tidning ut. 1976 började Olle Odsell (hedersmedlem i SSK) en lång period. Han kan anses vara den mesta Sportvagnen och Vi, med 4 nr. 1977 kom Olle med 2 nr. 1978 2 nr. 1979 2 nr. 1980 skrev både Olle och Björn Bellander 2 nr. totalt. 1981 ansåg Björn, efter 10 år, att hans tid inom SSK var över och Göran Andrén tog över med 1 + 1 dubbel nr. 1982 fortsatte Göran Andrén som redaktör med hjälp av Olle Odsell med 3 nr. 1984 döptes numren om till Info med 4 nr av Göran och Olle. 1984 kom 4 nr av Göran och Olle. 1986 kom Tege Tornvall in som sporadisk skrivare till Göran Andrén med 5 nr. 1987 med Göran med 3 nr. 1988 gjorde Sportvagnen o Vi sin svanesång med 3 nr av Göran Andrén. Det kan finnas något mer nr under dessa år, detta är vad jag sparat. Se vidare under kalendersidan.

Nästa Föregående Sista


Olle Odsell Erik Emanuelsson och ? i SSK bes. skrattar åt antalet funktionärer i bes. Ref 1

Sportvagnsklubben och klubbtidningen
Sportvagnen och Vi - 2

SSK:s järngäng på utflyckt utanför Knutssons museum Kinnekulle. Ref 1

Tävlingarna utvecklades och många av oss amatörer tyckte att det både blev för dyrt och allvarligt. SSF försvann så sakta och en downperiod kom in i Sportvagns klubben. Det var nu dags för nya idéer och nya grepp. Det här med att begränsa sig till sk. sportvagnar gick ej längre. Det tillverkades mycket få sådana som gick att tävla med. Nu hade vi tur med att en av de aktiva förare som deltagit i SSF och SSK kände att han hade de rätta idéerna. Robin Shorter satte igång med 2 inbjudningstävlingar på Mantorp Park 1970. Se vidare under SSK-serien.
När man så här ca 30 år efteråt läser i dessa klubbtidningar finner man att de storstilade satsningarna på special reportage inte orkade med sig själva mer än några nr. Redaktören hade ej mer att skriva om. De nr som beskrev SSK´s verksamhet överlevde lika länge som redaktörens hade tid att skriva och deltaga. Så satsningen på en A4-tidning i 2 färger var ej lyckad. Denna informationskälla uppstod sedan på internet och söker man på sskracing får man mängder med träffar. Idag 2006 är klubb delen liggande i dvala medan SSK-racing har tagit över. Detta trots att SSK racing var ett helägt dotterbolag till Stockholms Sportvagnsklubb.
Medlemsmatrikel har givits ut av i de flesta fall av ovanstående redaktörer. Med följande årtal. 1964-65, 1970-1983, 1985-86, 1987-88, 1989. Matrikel finns skannad exklusive medlemsregister, då det ej är tillåtet att införa sådant på internet.
SpoVi som info blad initierades av John Roos när han valdes till dåvarande klubbens ordförande 1957 och kom väl ut med sitt första nummer 1958. Dock har jag inga kopior från dessa blad från före 1963.
(enl info från Sven Larsson)
Som en avslutning kan man säga att det enkla informationsblad som jag och andra redaktörer framställde är intet mot den mängd av information man idag kan få över internet.

Nästa Föregående Sista


Uppställning på griden Kinnekulle Ring. Ref 1

Sportvagnsklubben och kalender
för Sportvagnen och Vi
 

Efter regnet  funktionärer Mantorp. Ref 1

Här finns en länk lista till olika nr av Sportvagnen och Vi. Detta är för alla kalenderbitare.
Klicka på länken och du kommer till en bildvisare. Gå tillbaka hit med åter eller backspace. Samtliga sparade SpoVi till 1988 finns nu lagrade på internet.

Res listor fore 1965
1964-1
1964-2
1965-1
1966
jan, feb, april, juni, aug, okt, dec.
1967
jan, sept, nov, dec.
1968 maj, okt.
1969 jan, feb, mars, maj, sept.

1970 bestämdes att SSK-serien skall starta 1971.
 
Björ och Robin som gjorde SSK-serien
1970 april, maj-juni, nov,  dec.
1971 jan, feb, mars-april, maj-juni, okt.
1972 jan-feb, mars, april, maj-juni, okt.
1973 jan, feb, mars-april, maj-juni, okt, nov, dec.
1974 jan, feb, mars, april-maj.
1975 inget nr utkom.
1976 jan, mars, juli, nov.
1977 april, nov.
1978 aug, nov.
1979 aug, nov.
1980 april, nov.
1981 feb, mars-april

Nedantående enl Ref 19

1982
nr 2, 3, 4
1983 nr 1, 2, 3
1984
nr 1, 2, 3, 4
1985
nr 1, 2, 3, 4
1986
nr 1, 2, 3 , 4 ,5
1987
nr 1, 2, 4
1988
nr 1, 2+3
På hösten 1980 tog Bo Pettersson gradvis över racing ledningen av SSK-serien efter mina 10 år som huvudansvarig. 1981 gick också all post till honom. Nedanstående bild infördes i mitt sista nummer av SpoVi nov 1980. Obs det är Lars Söderholmen på bilden.





 
Hej då från Björn. Ref 1

Tillbaka

Föregående Första

Bilder från följande ägare har använts i bjorns-story.se med vederbörligt tillstånd:   
Referens 1: © Björn Bellander  bjorn.bellander(at)telia.com
Referens 13: © Sten Hjalmarson
Referens 19: © Stockholms Sportvagnsklubb
Webbsida som avhandlar Stockholms Sportvagnsklubb
omfattar 9 sidor.
© Björn Bellander 2006 - 2013